Tilläggsmärkning av fiskprodukter, tång och alger

Så ska fisk, tång och alger tilläggsmärkas

Företag som säljer fiskerivaror i detaljhandel måste ge konsumenten skriftlig information om handelsbeteckning, produktionsform, fångstområde/ursprungsland och redskapskategori för fångade och odlade arter.

Regler för tilläggsmärkning för fiskeri- och vattenbruksprodukter inklusive tång och alger finns i förordning EU nr 1379/2013.
Förordning EU nr 1379/2013

I fortsättningen här i texten använder vi ordet ”fisk” som ett samlingsnamn för fiskprodukter. Tabellen nedan visar exempel på hur det kan se ut.

Tre obligatoriska uppgifter

Tre uppgifter är obligatoriska för att fiskvaror ska få säljas:

1. Handelsbeteckning och dess vetenskapliga namn.
2. Produktionsmetod (fångad + redskapskategori som använts för fångade/fiskade arter eller odlade).
3. Fångstområde för arter fiskade i havet, eller ursprungsland för sötvattenfiskad + namnet på det vattendrag som den är fiskad. För odlade arter ska landet anges.

1. Handelsbeteckning

Varje land bestämmer de nationella handelsbeteckningar som ska användas för vissa fiskarter, tång och alger. Medlemsländerna får också komplettera med ytterligare arter.

I Sverige gäller den lista som Livsmedelsverket upprättat, och som finns i Livsmedelsverkets föreskrifter LIVSFS 2024:8.
LIVSFS 2024:8 - Livsmedelsverkets föreskrifter om handelsbeteckningar för fiskeri- och vattenbruksprodukter

Handelsbeteckning för nya arter bestäms av Livsmedelsverket efter ansökan eller anmälan från branschen eller ett enskilt företag. Tillfälliga handelsbeteckningar publiceras på Livsmedelsverkets webbplats.

I märkningen ska handelsbeteckningen skrivas på språk som talas i det land där fisken, tång och alger säljs. För sådana produkter som säljs i Sverige, ska alltså den svenska beteckningen användas. Det vetenskapliga (latinska) namnet på arten är obligatoriskt att ange vid försäljning i konsumentledet, och ska även finnas med i märkning eller handelsdokument i tidigare led.

Observera att Livsmedelsverket inte reglerar det vetenskapliga namnet. Arters vetenskapliga namn kan ändras över tid och våra föreskrifter kan därför ibland innehålla inaktuella uppgifter. Därför bör ditt företag verifiera det vetenskapliga namnet med de officiella databaserna ASFIS och Fishbase.
ASFIS
Fishbase

2. Produktionsmetod

Här anges om fisken är fångad i havet, i sötvatten, eller om den är odlad. Uppgifterna ska skrivas:

• fångad eller fiskad eller skördad (alger och tång)
• fångad i sötvatten
• odlad.

Om det framgår tydligt av övrig märkning var fisken, tången eller algerna är fångade/skördade, till exempel om fångstområde anges, kan uppgiften för fångad fisk utelämnas. Ett exempel: "rödspätta från Nordsjön" - delområdesnivå.

Tänk på att grundkravet för all märkning av livsmedel är att det aldrig får finnas risk att konsumenten vilseleds.

Redskapskategori

Enligt förordning EU nr 1379/2013 gäller att även redskapskategori som använts för fångade arter ska anges. Redskapskategorierna är följande; not, trål, nät/garn, ringnot och sänkhåv, krokar och linor, skrapor, tinor och fällor. Mer detaljerad information om motsvarande redskap får anges.

Om det gäller blandade partier produkter av samma art och med olika produktionsmetoder, måste produktionsmetoden för varje parti anges. (Till exempel Odlad och nätfångad Röding (Salvelinus alpinus) i sötvatten från Hornavan, Sverige)

3. Fångst- eller produktionsområde

• För havsfångad fisk, tång och alger är det obligatoriskt att ange platsen för fångsten/skörden med användandet av det delområde (subdivision) eller sektion (division) som finns i FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations) förteckning av fiskeområden. Namnet på detta område ska skrivas på ett sätt som konsumenter förstår. För områdena Nordostatlanten, Medelhavet och Svarta havet, ska delområde eller sektion alltid användas medan för andra områden kan namnet på hela FAO-området anges. Närmare uppgift om ursprung utöver fastställda fångstområden får lämnas frivilligt.
• Fångstområdet ska anges med sitt svenska namn (inte havsområdets FAO- nummer) för att kunna förstås av konsumenten, till exempel fångad i Östersjön (sektionsnivå).
  

  Karta över de olika fångstområdena 

• För sötvattensfångad fisk ska en hänvisning till vattenområdet anges samt ursprungsland istället för fångstområde.
• För vattenbruksprodukter ska det land där produkten genomgått sitt slutliga utvecklingsskede anges. Om uppfödningen ägt rum i flera länder, får dessa övriga länder också anges i märkningen, om det medlemsland där produkten säljs medger det.
• För blandade partier fisk från olika fångstområden eller länder för odlade produkter ska åtminstone det fångstområde/land som utgör merparten av partiet anges, samt en information om att partiet är blandat. Fler områden får anges.

Produkter som omfattas

Följande produkter omfattas av reglerna om tilläggsmärkning. De är angivna med sina tulltaxenummer.

Undantag från reglerna

Bestämmelserna gäller inte för fiskvaror, tång och alger med andra tulltaxenummer än de som nämns ovan, till exempel inte färdiglagad mat som innehåller fisk eller mat på restauranger. 

• För att möjliggöra korrekta uppgifter på menyer med mera ska dock uppgiften om handelsbeteckning finnas med på leveranser till restauranger och andra typer av storhushåll. Gravad fisk, liksom konserverade fiskvaror och sillinläggningar, kaviar och romkräm, fiskfiléer som endast har panerats, kokta räkor utan skal som är konserverade eller i lag omfattas inte heller.

• Bestämmelserna gäller inte för små mängder av produkter som understiger 20 euro per inköp, som fiskare eller odlare säljer direkt till konsument, och som kommer från eget fiske eller egen odling.

Så ska tilläggsmärkningen utformas

För färdigförpackade produkter ska märkningen finnas på förpackningen eller som anslag vid produkten, när den säljs till slutkonsument.

• Vid lösviktsförsäljning i manuell fiskdisk och vid självtag ska den finnas som anslag eller skylt i anslutning till fiskdisken. Alla märkningsuppgifter ska vara skriftliga. Muntliga upplysningar kan inte ersätta märkning.
• Enligt förordningen behöver inte storförpackning (som inte är avsedd att säljas direkt till konsument) vara märkt på förpackningen eller fisklådan. Dock är spårbarhetskravet grunden till förordningens bestämmelser om märkning med handelsbeteckning och ursprung. För att säkra att märkningen blir korrekt vid detaljhandelsförsäljningen, ska alla obligatoriska uppgifter finnas med i alla handelsled, antingen som märkning eller i särskild handling.
• Allmänna bestämmelser om hur färdigförpackade livsmedel ska vara märkta återfinns i förordning (U) nr 1169/2011. 

Ansvar för märkning

Det direkta ansvaret för märkningen av produkterna har den som förpackar färdigförpackningar samt den som säljer produkten i detaljhandelsledet.

Men alla försäljningsled har ansvar för att lämna skriftliga uppgifter som gör det möjligt att ge en korrekt märkning av fiskprodukter som säljs till konsument.

Ansvar för kontroll

För grossist, fiskauktion och detaljhandel är det kommunen som är kontrollmyndighet.

Ta del av e-utbildningen om fiskprodukter

Livsmedelsverkets e-utbildning Processkunskap om fiskprodukter är till för dig som arbetar på ett företag som sysslar med fisk eller på en kontrollmyndighet. Du får övergripande processkunskap om fisk, fördjupad kunskap om olika fiskprodukter och inblick i faroanalysens olika steg med detaljerade exempel på hur företag kan redovisa hälso- och redlighetsfaror.

Utbildningen består av fyra avsnitt med processkunskap om varm- och kallrökta fiskprodukter, majonnäs- och lakebaserade fiskprodukter, gravad fisk och sillinläggningar. Totalt beräknas utbildningen ta en dag men du kan avsluta och fortsätta när du vill. 
Livsmedelsverkets utbildningar - Kursen finns under "Kurskatalog" som du finner när du loggat in

Du behöver ha ett användarkonto registrerat på Livsmedelsverkets utbildningsportal för att kunna gå våra e-utbildningar. Följ anvisningarna på inloggningssidan som du kommer till via länken.