Mejerivaror
Mjölk, ost och andra mejerivaror är källor till många viktiga mineraler och vitaminer. Samtidigt påverkar de miljön ganska mycket. De mejerivaror vi väljer att äta kan påverka miljön både på bra och dåliga sätt. Därför är det viktigt att välja mejerivaror med omsorg.
Så här kan du äta för att bidra till en bättre miljö
Vad vi äter och hur vi hanterar maten påverkar miljön inklusive klimatet på många olika sätt. Maten påverkar miljön i hela livsmedelskedjan, från jord till bord. Förändrade matvanor, exempelvis att vi i Sverige i dag äter dubbelt så mycket ost som på 1970-talet, påverkar alltså miljön inklusive klimatet.
- Genom att ändra våra matvanor så att vi till exempel äter mindre mejerivaror kan vi minska utsläppen av växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas.
- Samtidigt kan det vara bra för miljön att äta en del mejeriprodukter. Det kan öka variationen i landskapet och den biologiska mångfalden.
Hur påverkar det vi äter miljön?
En del livsmedel påverkar miljön mer än andra. Det är därför av stor betydelse för miljön vilken mat vi väljer att äta. Våra matvanor påverkar miljön både på bra och dåliga sätt.
Mejerivaror och klimatpåverkan
Mjölk, som kan vidareförädlas till exempelvis ost, grädde och yoghurt, kommer från kor. Kor liksom får och getter har flera magar, de är så kallade idisslande djur. De kan äta gräs och annat grovfoder och släpper ut metangas när de äter. Det är dåligt för klimatet eftersom metan är en kraftfull växthusgas.
Djur som höns och grisar har bara en mage. De är så kallade enkelmagade djur och släpper därmed inte ut mycket metangas när de äter. Höns och grisar äter mest kraftfoder som består av spannmål och baljväxter.
I jämförelse med andra länder står sig svensk mjölkproduktion väl när det gäller djuromsorg, användning av antibiotika samt klimatpåverkan.
Betande djur och odlingslandskapet
Betande djur kan påverka miljön på ett bra sätt. I skogrika länder som Sverige kan de hålla marker som annars skulle växa igen öppna. Det är bra för den biologiska mångfalden, särskilt om korna betar på naturbetesmarker som ängar och hagar.
Miljömärkt och ekologiskt
För att du ska veta om den mat du köper producerats med hänsyn till ”klimat” eller ”miljö inklusive klimat” finns det olika slags miljö- och klimatmärkning av maten.
Det finns både särskilt klimatcertifierade mejerivaror och mejerivaror där krav på att producenten har minskat utsläppen av växthusgaser ingår som del i annan certifiering.
Ekologisk certifiering visar att maten är producerad bland annat utan användning av syntetiska växtskyddsmedel och handelsgödsel. Mjölk från djur som fötts upp på foder som inte har besprutats så mycket eller inte alls, till exempel ekologiska alternativ, bidrar positivt till några av Sveriges miljömål som En giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap samt Ett rikt växt- och djurliv.
Fördjupning
Informationen under fördjupning har tagits fram med utgångspunkt i de svenska miljömålen. Vilka slags mejeriprodukter du väljer påverkar Sveriges miljömål En giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt växt- och djurliv samt Begränsad klimatpåverkan.
De största miljöutmaningarna globalt och i Sverige är förknippade med de pågående klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald.
Begränsad klimatpåverkan
Koldioxidekvivalenter är ett mått som används när man vill jämföra och summera klimatpåverkan från utsläpp av olika växthusgaser. Detta behöver man eftersom olika växthusgaser har olika stark påverkan på klimatet.
Ett kilo mjölk orsakar utsläpp motsvarande 1-1,5 kg koldioxidekvivalenter medan 1 kg hårdost ger upphov till 10-15 kg koldioxidekvivalenter. Det beror på att det behövs ungefär 10 kg mjölk för att tillverka 1 kg hårdost.
Utsläppen av växthusgaser kommer framför allt från kornas fodersmältning, som ger upphov till växthusgasen metan. Även lagring av kogödsel och produktion av foder bidrar till utsläpp av växthusgaser. Olika typer av foder ger olika stora utsläpp. Grovfoder orsakar betydligt lägre utsläpp än kraftfoder från soja.
Odlingen av soja till proteinfoder är stor i världen och den ökar, men importen till Sverige har minskat under de senaste decennierna. Om sojaodlingen sker på avskogad mark frigörs stora mängder kol som varit bundet i marken och träden, vilket påverkar klimatet negativt. När det gäller betande nötkreatur som kor och får påverkar även typen av betesmarker utsläppen av växthusgaser.
Livsmedelssystemet är komplext och många effekter beror på omgivande samhällssektorers hållbarhet, till exempel transportsektorn och energisektorn. Förnybara bränslen spelar en viktig roll för hur klimatet påverkas av hanteringen inom livsmedelskedjan, inklusive transporter.
Svensk elektricitet har mindre klimatpåverkan än den nordiska, som i sin tur ligger betydligt lägre än genomsnittlig europeisk elektricitet. Detta har betydelse för hur stor klimatpåverkan förädling och hantering samt transporter som drivs med el har.
Transporter
Även transporter orsakar utsläpp av växthusgaser. Generellt sett har livsmedel som transporterats mer långväga större klimatpåverkan per kilo än varor från EU och Sverige, vilket beror på att växthusgasutsläppen är förknippade med transporterna.
Hur stora utsläppen blir beror på hur långt, hur effektivt och med vilket transportmedel varan har fraktats. Tåg- och båttransporter leder till mindre utsläpp än långa transporter med lastbil. Om varorna behöver kylas under transporten ökar klimatpåverkan ytterligare.
Eftersom själva djurhållningen orsakar stora utsläpp blir den andel som kommer från transporter jämförelsevis liten. Samtidigt är det stora volymer som fraktas, och mejerivaror måste dessutom fraktas kylda. Sammantaget innebär det att utsläppen från transporter av mejerivaror har betydelse för matkonsumtionens totala utsläpp av växthusgaser.
Ingen övergödning
Övergödning beror bland annat på att det läcker kväve och fosfor från jordbruksmarken. Hur mycket djurhållningen bidrar till övergödning beror bland annat på var produktionen sker, hur gödseln hanteras och sprids och vilka foder som används.
Mjölkkor äter ofta en mycket stor mängd grovfoder (gräs, klöver med mera), både som hö, halm och ensilage samt genom att de betar odlade vallar och naturbetesmarker. Grovfodret från naturbetesmarker och vallar växer under flera år och marken ligger därmed orörd. Det bidrar till minskat läckage av näringsämnen från marken ut i vattendragen, så att övergödningen minskar.
Odling av spannmål och soja till kraftfoder bidrar till läckage av växtnäring till vattendrag, sjöar och hav, eftersom marken bearbetas, plöjs och harvas varje år. Dessutom ligger marken bar, utan växter som kan hålla kvar näringen i marken, under en stor del av året.
Giftfri miljö
Bekämpningsbehovet i vall är betydligt lägre än i de ettåriga grödorna, till exempel spannmål och baljväxter. Därför bidrar vallodling till att det används mindre växtskyddsmedel i växtföljden. Det medför mindre spridning av växtskyddsmedel i miljön.
I ett varierat odlingslandskap finns det skogar, åkrar, odlade betesmarker(vall) och naturbetesmarker, som ängar och hagar. Det variationsrika landskapet med permanent bevuxna fältkanter och gräsmarker bidrar till biologisk kontroll av skadegörare och bidrar därmed till minskad användning av växtskyddsmedel.
Mjölkkor äter framför allt grovfoder, från vall och naturbeten, men även en del kraftfoder, spannmål och baljväxter, som besprutas under odlingen. I spannmålsodlingen används betydligt mer växtskyddsmedel än vid odling av grovfoder. Mest besprutas soja. Vid konventionell sojaodling används stora mängder växtskyddsmedel.
På grund av ökad efterfrågan har sojaodlingen i världen ökat kraftigt de senaste decennierna. Det finns även ekologisk sojaproduktion, där syntetiska växtskyddsmedel inte används. Sojaimporten till Sverige har minskat under de senaste decennierna.
I ekologisk produktion används inte syntetiska växtskyddsmedel. Hur stor skillnaden i användningen av växtskyddsmedel är mellan ekologisk och konventionell produktion kan dock variera. I länder med kallare klimat är problemen med skadedjur och sjukdomar ofta mindre och där används därför generellt mindre mängd växtskyddsmedel än i varmare länder.
Ett rikt växt- och djurliv samt Ett rikt odlingslandskap
Det inhemska jordbruket har stor betydelse för att uppfylla de nationella miljömålen.
Miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap är omöjligt att uppnå utan betesdjur i Sverige. Det skulle även vara svårt att behålla åkermark i bruk utan produktion av foder. I synnerhet gäller detta åkermark i skogsbygder där det nästan enbart odlas vall, det vill säga gräs och klöver. Den inhemska mjölkproduktionen gynnar biologisk mångfald genom stor användning av vall och omfattande betesdrift.
All animalieproduktion i Sverige bidrar till att jordbruksmark brukas och gödseln från djuren bidrar till åkermarkens bördighet. Gris och kyckling bidrar dock inte positivt till den biologiska mångfalden och naturbetesmarkerna. Det beror på att de i huvudsak äter spannmål och importerat foder.
Bete kan ske på naturbetesmark eller på vall på åkermark. Mark som inte är lämplig för odling av andra livsmedelsgrödor, till exempel spannmål eller grönsaker, kan användas till bete och vallodling. Vallar som ingår i en växtföljd på åkermark bidrar positivt till odlingssystemet, bland annat genom att behovet av växtskyddsmedel minskar och markens bördighet byggs upp.
I skogrika länder som Sverige bidrar betande djur till att naturbetesmarker hålls öppna, vilket är en förutsättning för ett rikt växt- och djurliv. Det gynnar många hotade arter som är beroende av att dessa marker inte växer igen.
Mjölkkor som betar ute, särskilt kvigor inom mjölkproduktionen, bidrar till ett varierat landskap. Pollinatörer gynnas av ett variationsrikt landskap med små fält och exempelvis buskar, ängar, betesmarker, åkerholmar och skogspartier. Naturbete bevarar ett öppet och variationsrikt landskap, och bidrar därmed till ökad biologisk mångfald med viktiga ekosystemtjänster.
När det kött vi äter kommer från mjölkproducerande djur minskar miljöpåverkan per kilo kött. Det beror på att insatta resurser och miljöpåverkande utsläpp kan fördelas på sammanlagt fler produkter, det vill säga på kött-, chark- och mejeriprodukter.
Den ökade sojaanvändningen i världen bidrar till avskogning, främst i Latinamerika. Kött från djur som inte ätit soja, utan exempelvis inhemska fodergrödor, bidrar inte till avskogning i världen.
Hållbar matkonsumtion
Hållbara matvanor bidrar till en hållbar konsumtion. Med det avses förutom miljöaspekterna också de sociala och ekonomiska dimensionerna i samhället.
Några hållbarhetsaspekter för animalieprodukter, utöver de miljömässiga, gäller djurskydd, friska djur och minskad användning av antibiotika och därmed minskad risk för ökad antibiotikaresistens. Den ökade antibiotikaresistensen i lantbruket och samhället är en viktig fråga för djur- och folkhälsa.
Sverige har en god djurhälsa och ett gynnsamt läge när det gäller antibiotikaresistens. Förebyggande åtgärder för god djurvälfärd bidrar till att användningen av antibiotika kan hållas låg. Sverige har lägst antibiotikaanvändning till livsmedelsproducerande djur av alla EU:s medlemsländer.
Att hålla djur på bete ger djuren ökade möjligheter att utföra sina naturliga beteenden och är bra för djurhälsan.
Animalieproduktionen är en viktig marknad för kretsloppet och lönsamheten i växtodlingen. Ett exempel på det är att vete som inte duger till bröd eller korn som inte duger till malt kan duga till foder. Så även om andelen spannmål till humankonsumtion skulle kunna öka, är en del av foderspannmålen av sådan kvalitet att den inte efterfrågas som livsmedel.
Mjölkgårdarnas betande djur, kosläpp och studiebesök kan även bidra till kulturella, ekonomiska och estetiska värden samt lärande och sammanhang som bidrar till social hållbarhet. Till exempel kan en ökad inhemsk foderodling, även av blommande baljväxter som gynnar pollinatörer och håller marker i hävd, bidra till social och ekonomisk hållbarhet.
Det finns mjölkproducenter i stort sett i hela Sverige. Företagen bidrar därmed till förutsättningar för att leva och bo i hela landet och genom det till ekonomisk och social hållbarhet.
