Övervikt och fetma

Att mäta övervikt och fetma

Räkna ut BMI

WHO har tagit fram ett internationellt mått på övervikt och fetma som kallas BMI – Body Mass Index. Måttet bygger på förhållandet mellan längd och vikt.

Man räknar ut sitt BMI genom att ta sin vikt i kilo delat med sin längd i meter i kvadrat. En person som väger 68 kilo och är 1,67 meter lång har alltså ett BMI på 68/(1,67 x 1,67) = 24.

Om man har ett BMI på mellan 18,5 och 25 räknas man som normalviktig. Att ha ett lågt BMI, under 18,5 är inte heller bra för hälsan och kallas för undervikt. Ligger BMI mellan 25 och 30 räknas det som övervikt och om BMI ligger över 30 räknas det som fetma, se tabell 1.

Tabell 1. BMI och definitioner av undervikt, normalvikt, övervikt och fetma.

BMI är inte alltid ett bra mått

BMI är ett grovt mått som inte tar hänsyn till hur stor del av kroppsvikten som är muskler och hur stor del som är fett, eller hur fettet är fördelat i kroppen. Därför kan inte BMI-värdet användas för kroppsbyggare eller elitidrottare.

För personer över 70 år verkar ett något högre BMI vara det mest hälsosamma (cirka 25-30) men det har inte fastställts några andra BMI gränser än för yngre vuxna. Ett BMI under 22 kan för personer över 70 år vara ett tecken på undernäring.

BMI-måttet kan inte heller användas för barn. I stället används ett annat mått, ISO-BMI, där man förutom längd och vikt även tar hänsyn till barnets ålder och längdtillväxt. Detta görs på barnavårdscentralen (BVC) och i skolhälsovården.

Midjemått

Var på kroppen fettet sitter spelar roll för hur mycket risken för sjukdomar ökar. Att fettet sitter kring magen, så kallad bukfett är kopplat till betydligt större hälsorisker än om fettet sitter jämnare fördelat på kroppen.

Det enklaste måttet på bukfetma är att mäta kring midjan med ett måttband. Midjemåttet ska mätas mitt mellan nedersta revbenskammen och höftkammen.

Om BMI är över 25 och midjemåttet samtidigt är högt innebär det en förhöjd risk för att få olika sjukdomar, se tabell 2. 

Tabell 2. Gränsvärden för ökad sjukdomsrisk i relation till midjemått enligt Världshälsoorganisationen, WHO.

Ökad risk för sjukdom

Att ha övervikt eller fetma innebär en ökad risk för att  drabbas av olika sjukdomar, till exempel typ 2-diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och hjärt- och kärlsjukdomar. Fetma ökar också risken för vissa cancerformer, till exempel bröstcancer och prostatacancer. Fetma kan även göra det svårare för kvinnor att bli gravida. Ledförslitning och urininkontinens är också vanligare bland personer med fetma än bland normalviktiga.

Grav fetma, med ett BMI över 40, innebär en mer än tio gånger så stor risk at dö i förtid, jämfört med normalvikt.

Alla personer som har övervikt eller fetma har inte samma ökade risk för sjukdom. Hur stor risken är beror bland annat på BMI, midjemåttet, riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom som till exempel högt blodtryck och höga blodfetter, och hur personen mår i övrigt.

Matvanor, hur mycket man rör sig, stress, rökning och alkohol spelar också in.

Att förebygga övervikt

I Nordiska näringsrekommendationer (NNR 2012) har man tittat på forskning om hur man kan förebygga övervikt och fetma och om hur man kan behålla vikten efter att man gått ner i vikt. Däremot har inte viktnedgång eller behandling av fetma ingått i arbetet.

Forskning visar att de som äter mycket fiberrika livsmedel som fullkorn, grönsaker, baljväxter, frukt, bär, och nötter har lättare att hålla vikten. Att äta mycket av mat baserat på siktat mjöl som används i vitt bröd och vanlig pasta, sockerrika livsmedel och drycker, och kött var förknippat med viktuppgång.

En förklaring kan vara att en kost baserad på naturligt fiberrika vegetabilier generellt innehåller mindre energi jämfört med en kost rik på kött och livsmedel med mycket fett och socker.

Det spelar inte så stor roll för vuxna om kalorierna kommer från protein, fett eller kolhydrater. Om det är mer än man gör av med, leder det till övervikt. Ett högt proteinintag tidigt i barndomen verkar kunna öka risken för fetma senare i livet.

Eftersom det handlar om balans mellan hur mycket energi man får från maten och hur mycket energi man använder, spelar det roll hur mycket man rör sig. Tillräckligt med fysisk aktivitet bidrar därför till en hälsosam kroppsvikt på lång sikt.

Barn och övervikt

Svenska barn väger allt mer och i dag har vart femte barn övervikt. Övervikt är vanligare i socioekonomiskt svaga grupper. Ett barn som är knubbigt före fem års ålder behöver inte få övervikt som vuxen. Däremot har mer än två av tre barn som har övervikt i 10 till 13-årsåldern övervikt även som vuxna.

Därför är det extra viktigt att undvika att barn får övervikt. Som förälder har man ett stort ansvar för sina barns matvanor. Många kanske tycker att det är svårt att veta vad som är bra mat för barn, men faktum är att samma kostråd gäller för barn över två år, som för vuxna.

Om man är förälder till ett barn med övervikt och behöver råd kan man kontakta skolhälsovården. När det gäller yngre barn kan man vända sig till barnhälsovården, BVC.