Näringsdeklaration
På den här sidan vänder vi oss främst till dig som är livsmedelsföretagare och vill använda värden från Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas när du utformar din näringsdeklaration. Här kan du läsa om hur informationen i livsmedelsdatabasen är framtagen och vilka omräkningar du som livsmedelsföretagare i vissa fall kan behöva göra om du vill använda dig av livmedelsdatabasens värden.
Om näringsdeklarationen
Syftet med reglerna om näringsdeklaration är att etablera ett standardiserat sätt att ge konsumenten information om energi- och näringsinnehåll i olika livsmedel. Se artiklarna 29-35 i informationsförordningen. I förekommande fall, hänvisas till de relevanta artiklarna och bilagorna i förordningen.
Värdena som deklareras ska vara genomsnittsvärden*. Beroende på vilket livsmedel det handlar om och vad som är lämpligast ska man utgå från något av dessa tre alternativ:
- tillverkarens analys av livsmedlet,
- en beräkning baserad på de kända eller faktiska genomsnittsvärdena för de ingredienser som används, eller
- en beräkning baserad på allmänt fastställda och godtagbara uppgifter**
* Genomsnittsvärde: Värdet som bäst representerar den mängd näringsämne som ett visst livsmedel innehåller, och som tar hänsyn till det faktiska värdet på grund av säsongsvariationer, konsumtionsmönster och andra faktorer som kan orsaka att faktiska värdet.
**Oftast kan värdena beräknas utifrån fastställda uppgifter. Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas kan användas som underlag vid beräkning.
Användningen av tabellvärden
Det är tillåtet att använda accepterade tabellvärden för olika ingredienser för framtagning av näringsdeklaration. Man bör vara säker på att de tabelldata som används för beräkningarna motsvarar den ingrediensen (er) som används i produktionen.
Endast tabelldata med korrekta definitioner och omräkningsfaktorer, i enlighet med näringsdeklarationsreglerna, bör användas. I vissa tabeller ingår ibland fiber i "total kolhydrater", vilket inte är i enlighet med definitionen av kolhydrater i informationsförordningen.
På samma sätt används ibland felaktiga omräkningsfaktorer för att bestämma exempelvis protein eller energi. I texten som följer nedan förklaras hur informationen i livsmedelsdatabasen är framtagen och vilka omräkningar du som livsmedelsföretagare i vissa fall kan behöva göra om du vill använda dig av livsmedelsdatabasens värden.
Hur ska informationen i näringsdeklarationen beräknas?
Oavsett vilken metod eller kombination av metoder som används för att ange energi- och näringsinformation, får man inte ange värden som vilseleder konsumenten. De deklarerade värdena ska vara tillämpliga under hela hållbarhetsperioden inom angivna toleranser.
Livsmedelsdatabasen - sök näringsinnehåll
I "Livsmedelsdatabasen - sök näringsinnehåll" som nås via Livsmedelsverkets webbplats kan man ta reda på energi och näringsinnehåll i livsmedel. Livsmedelsdatabasen används inom en rad områden till exempel för kostundersökningar, receptberäkningar, kostrådgivning och produktmärkning.
I sökfunktionen kan man välja att visa värden för den obligatoriska näringsdeklarationen (ND) genom att i rullgardinsmenyn -under visa näringsämnen - välja "ND obligatorisk", då visas näringsvärden för de ämnen för vilka det finns krav i informationsförordningen.
Frivilliga uppgifter om näringsinnehåll som får anges i deklarationen visas om man väljer "ND inklusive frivillig".
Nedan kan du läsa om hur värdena du får ut från näringsämnen livsmedelsdatabasen har beräknats:
Energi
Vid beräkning av energi används energifaktorer för protein, fett, kolhydrater, fibrer och alkohol. I livsmedelsdatabasen används standardfaktorer hämtade ur Nordiska näringsrekommendationer 2012 för att beräkna energiinnehållet:
- 1 gram protein 17 kJ
- 1 gram fett 37 kJ
- 1 gram kolhydrater 17 kJ
- 1 gram kostfiber 8 kJ
- 1 gram alkohol (etanol) 29 kJ
Energi redovisas både i kilojoule (kJ) och i kilokalorier (kcal). Värdet för kJ har beräknats först, för att sedan räknas om till kcal.
1 kJ = 0,239 kcal, 1 kcal = 4,184 kJ
Protein
Värdena för protein i livsmedelsdatabasen grundar sig på analyser av kväveinnehållet. Det mesta av kvävet i livsmedel kommer från protein men olika livsmedel innehåller mer eller mindre av andra kväverika ämnen som urea och ammoniak (exempelvis i lakritskonfekt). I livsmedelsdatabasen används olika internationellt fastställda faktorer (5,18-6,38) för att räkna om kvävehalten i olika livsmedel till protein.
Att räkna om proteinhalten för några livsmedel
I tabellen nedan hittar du de livsmedel eller livsmedelsgrupper för vilka andra faktorer än 6,25 används vid beräkning av proteinhalten. För alla övriga livsmedel används faktorn 6,25 även i livsmedelsdatabasen.
| Tabell. Faktorer för beräkning av mängd protein från kväve | |
|---|---|
|
Livsmedel |
Faktor |
|
Sojabönor |
5,71 |
|
Mandel |
5,18 |
|
Jordnötter, paranötter |
5,46 |
|
Övriga nötter och frön |
5,30 |
|
Vetekli |
6,31 |
|
Vete, fullkorn |
5,83 |
|
Vetemjöl, siktade mjöler |
5,70 |
|
Havre, korn, råg, bovete, hirs |
5,83 |
|
Mjöl- och flingblandningar |
5,83 |
|
Ris |
5,95 |
|
Gelatin |
5,55 |
|
Mjölk |
6,38 |
|
Övriga livsmedel |
6,25 |
För att räkna ut proteinhalten för något av dessa livsmedel med formeln som ska användas enligt informationsförordningen (total kvävemängd x 6,25) gör du så här:
Dividera proteinhalten i livsmedelsdatabasen för aktuellt livsmedel med den faktor som anges i tabellen ovan. Du får då fram det totala kväveinnehållet i ditt livsmedel. Multiplicera sedan det totala kväveinnehållet med faktorn 6.25.
Exempel:
För havregryn fullkorn är proteinhalten som presenteras i livsmedelsdatabasen 9,5 g per 100 g. Faktorn som används för beräkning av proteinhalten i havre är 5,83.
Det ger 9,5 / 5,83 = 1,63 g som total kvävehalt per 100 g.
Nu multiplicerar du total kvävehalt med faktorn 6,25 och får då proteinhalten 1,63 x 6,25 = 10,19 g per 100 g
Proteinhalten blir alltså 0,69 g högre när faktorn 6,25 används istället för 5,83.
Du behöver också justera kolhydrathalten
Eftersom mängden kolhydrater beräknas som en rest från analyserade makronäringsämnen (se vidare under rubriken kolhydrater nedan) behöver kolhydrathalten minskas med motsvarande summa som proteinhalten ökar. Det vill säga kolhydrathalten för havregryn fullkorn som är 64,1 g per 100 g ska minskas med 0,69 vilket ger 63,4 g per 100 g.
Kolhydrater
Värdet för kolhydrater i Livsmedelsdatabasen omfattar tillgängliga kolhydrater, d.v.s. som absorberas och bryts ner i kroppen och ger energi. Tillgängliga kolhydrater beräknas som rest enligt formeln:
Kolhydrater = 100 - (vatten(g) + aska(g) + protein(g) + fett(g) + fiber(g) + alkohol(g))
När kolhydraterna beräknas som rest med denna formel ingår:
- mono- och disackarider,
- stärkelse,
- oligosackarider,
- eventuella organiska syror (t.ex. citronsyra, mjölksyra och äppelsyra),
- polyoler
För de flesta livsmedel är innehållet av organiska syror obetydligt, vilket innebär att syrorna inte behöver tas med i kolhydratberäkningen.
I livsmedel där kolhydratinnehållet framförallt består av mono- och disackarider, till exempel inlagd sill, kan summan av mono- och disackarider bli högre än halten kolhydrater. I verkligheten är kolhydrathalten alltid högre än summan av mono- och disackarider. Att värdena blir missvisande beror på att kolhydraterna är beräknade medan sockerarterna är analyserade. Att beräkna näringsinnehåll är en grövre metod med fler felkällor till exempel avrundning och mätosäkerhet för flera olika analysmetoder. I de fall värdet av sockerarter från livsmedelsdatabasen är högre än kolhydratmängden rekommenderas att kolhydratvärdet höjs till samma värde som för sockerarter och att energiinnehållet justeras.
Fibrer
Även om fibrer inte är obligatoriskt att ange i näringsdeklarationen ska kolhydrat- och energivärde alltid vara korrigerade för fiberinnehåll.
Bedömningen av hur låg fiberhalten måste vara för att få utelämnas vid kolhydratberäkningen utan att konsumenten vilseleds måste göras i det enskilda fallet. Konsumenten måste kunna jämföra det deklarerade kolhydratinnehållet med andra produkter utan att vilseledas. Det har bland annat betydelse då ett livsmedel har ett lågt eller högt totalt innehåll av kolhydrater.
Kostfibrer i livsmedelsdatabasen är framförallt analyserade enligt en metod som inte inkluderar oligosackarier, NMKL 129/AOAC 985.29. Det innebär att för livsmedel som innehåller en högre andel oligosackarider, t.ex. baljväxter, mjukt- och hårt bröd, kan fiberinnehållet i livsmedelsdatabasen vara underskattat. Från och med år 2021 används analysmetoden AOAC 2009.01 eller senare metod som inkluderar oligosackarider.
Sockerarter = summan av mono- och disackarider
Livsmedelsverket analyserar sockerarterna glukos, fruktos, sackaros, maltos och laktos. I databasen presenteras:
- Monosackarider (g/100g) = glukos + fruktos
- Disackarider (g/100g) = laktos + maltos + sackaros
Sockerarter är summan av alla monosackarider och disackarider som förekommer i livsmedel. I näringsämneslistorna som heter "ND obligatorisk" och "ND inklusive frivillig" finns uppgifter om sockerarter.
Salt
Salt (NaCl) som publiceras i livsmedelsdatabasen är beräknat från natriuminnehållet enligt den internationellt accepterade formeln:
Salt (g/100g) = Na (mg) * 2,5 / 1000
Att beräkna salt från natrium innebär att även livsmedel utan tillsatt salt såsom grönsaker innehåller små mängder salt eftersom de naturligt innehåller mineralet natrium. Även natrium från tillsatser som till exempel konserveringsmedlet natriumbensoat bidrar till saltinnehållet enligt denna beräkning. Då negativa hälsoeffekter av ett högt saltintag är kopplat till natriuminnehållet anses denna beräkning lämplig. Det är även den beräkning som ska användas enligt informationsförordningen.
Fett består mestadels av fettsyror
Huvuddelen av fettet i livsmedlen är fettsyror, resten består huvudsakligen av glycerol, men även av fosforlipider och steroler. För att beräkna halten av fettsyror per 100 gram livsmedel används därför en omräkningsfaktor som korrigerar för att inte allt fettinnehåll i livsmedlet är fettsyror. Faktorn varierar mellan olika typer av livsmedel.
Vitaminer och mineraler
Livsmedelsverket publicerar samtliga tillgängliga värden för vitaminer och mineraler men tyvärr är värdena inte kompletta för samtliga livsmedel. Detta gäller:
- Vitamin K
- Jod
Dessa näringsämnen finns med i näringsämneslistan som heter "ND inklusive frivillig" men kan endast användas för analyserade livsmedel. För att veta om ett livsmedel är analyserat så finns en ikon framför livsmedlets namn.
Upphovsrätt
Vid märkning på förpackning behövs inte källa anges. I övrigt gäller att uppgifter ur livsmedelsdatabasen gärna får användas men källan ska alltid anges:
Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas version 20XX-XX-XX. Uppgifter om aktuell version finns angivet längst ner i online-funktionen Sök näringsinnehåll.
När uppgifterna används får data inte förändras.
