Medarbetare berättar

Här kan du ta del av några medarbetares upplevelser av och tankar om att arbeta som veterinär i livsmedelskontrollen på Livsmedelsverket. 

Sidan fylls allt eftersom på med nya berättelser. Titta gärna in igen.

"Liv och död är en del av veterinäryrket, oavsett vad du väljer att jobba med"

Ida  Brandt, Officiell veterinär på Livsmedelsverket sedan februari 2017

Jag har valt slakten framförallt för att få jobba med djurskydd. Det är ett jobb som kräver att du är problemlösare. Ofta dyker det upp situationer där det inte finns ett klockrent svar. Som veterinär måste jag alltid vara uppmärksam och hålla utkik efter konstigheter.

Nästan alla produktionsdjur kommer till slakteriet till slut, och bara friska djur får bli mat. Att kontrollen ser så många djur ger oss en unik möjlighet till övervakning av allvarliga sjukdomar. Särskilt sådana som lyder under särskild lagstiftning, exempelvis tuberkulos och prionsjukdomar.

Det är mitt ansvar att agera om lagstiftningen inte följs. När det gäller djurskydd och jag misstänker att djur utsatts för lidande, rapporterar jag till länsstyrelsen eller åtalsanmäler för att förebygga framtida onödigt lidande. Ibland slår det mig, mitt i allt det dagliga, vilken tur det är att jag som veterinär är på plats, annars skulle det jag fångar upp troligen aldrig komma fram.

Livsmedelskontrollen gör stor samhällsnytta för att förebygga hot mot folk- och djurhälsan, men också för att garantera spårbarhet och redlighet i livsmedelskedjan. Kontrollen utvecklas med samhället och med hur riskerna förändras, och som medarbetare upplever jag att jag bidrar till den utvecklingen.

Ibland måste jag fatta tuffa beslut, men det är väldigt sällan de måste fattas supersnabbt. Det finns oftast tid att tänka efter. Jag kan för det mesta rådgöra med mina kollegor, och ibland också ta kontakt med andra myndigheter.

Jag är myndighetsperson och måste vara tydlig med att jag gör mitt jobb. Självklart går det bra att prata och ha trevligt med slakteripersonalen, men det är ändå nödvändigt att hålla en viss distans. För de jag har kafferast med är samtidigt de vars arbete jag kontrollerar. Det är en balansgång som, i alla fall som ny veterinär, inte alltid är helt enkel.

Kollegorna i teamet är otroligt viktiga, både som stöd i jobbsituationer och för gemenskap. Livsmedelsverket är en arbetsplats där det är lätt att knyta kontakter, skapa nätverk och lära sig av kollegor med andra kunskaper än mina egna.

Självklart känns det jobbigt ibland. Men nu är det så att människor vill äta kött och mitt bidrag är att vara aktivt närvarande för att se till att allt går rätt till omkring slakten. Samtidigt är det bra att det kan kännas jobbigt, för då vet jag att jag ser djuren som kännande individer. Liv och död är en del av veterinäryrket, oavsett vilken del av det du väljer att jobba med.

 

"Det känns bra att kunna vara med och påverka"

Örjan Johansson , Officiell veterinär på Livsmedelsverket sedan 2009

Jag blev intresserad av livsmedelssäkerhet under studietiden när jag kom i kontakt med slakteri och livsmedelshygien. När jag senare flyttade tillbaka till Uppsala fick jag möjlighet att prova på att jobba vid Livsmedelsverket genom ett vikariat. Jag tog chansen och testade, och har aldrig ångrat mig.

Det bästa med jobbet är att det finns så många "bästa". Att jobba med folkhälsa, eller One Health, är ett av dem – det ger en bra känsla att göra skillnad för folk.

Livsmedel berör alla människor flera gånger varje dag, varje gång vi äter något. Säkra livsmedel har betydelse för alla. Det är inte självklart i alla länder att kunna låta barnen slicka i sig sockerkakssmet utan att riskera till exempel salmonella.

Jag trivs också med att kunna påverka mina arbetsuppgifter och hur jag förlägger min arbetstid. Jag har stor möjlighet att ta initiativ till vad vi behöver jobba med för att vi ska bli ännu bättre på livsmedelskontroll.

Som myndighetsperson måste man alltid vara påläst. Det jag gör granskas i ett rättssäkerhetsperspektiv, och av media. Allt jag gör är offentligt eftersom jag jobbar på en statlig myndighet. Samtidigt är det positivt eftersom man måste tänka igenom det man gör, inget går på slentrian.

Företagen kan ifrågasätta det jag gör ibland, och det kan bli konflikt när vi ser olika på vad som är farligt. Men ofta ses vårt jobb som en hjälp. Egentligen vill vi samma sak, men har olika utgångspunkt – varken jag eller företagen vill att någon ska bli sjuk.

Det känns bra att hitta saker som blir till hjälp för företaget att göra säkra livsmedel. När våra kontroller är en resurs för företaget att bli bättre, när företaget blir glada för mina synpunkter och ser det som en hjälp för att utvecklas – då känns det kul.

Jag jobbar mycket med kvalitetsfrågor, och ser att utveckling kan göras för att ytterligare förbättra kvalitet och likvärdighet i bedömningarna i livsmedelskontrollen. Det är en ständigt pågående process och det känns bra att kunna vara med och påverka!

 

"Det är ett stort ansvar att vara myndighetsperson, några ord kan göra stor skillnad"

Vikas Chopra, Officiell veterinär på Livsmedelsverket sedan 2016

Jag har genomgått veterinärutbildningen i Indien, den gällde inte här i Sverige så jag kompletterade den. Först var jag inne på att bli smådjursveterinär, samtidigt fick jag möjlighet att jobba på Livsmedelsverket. Det lät spännande och var ett helt nytt område för mig. I Indien har vi inte veterinärer på det sättet.

Nu har jag varit här mer än ett år och känner jag mig hemma här. Det är ett väldigt viktigt jobb och jag känner att jag vill göra karriär i den här branschen. Det är spännande, det dyker upp utmaningar hela tiden, inom viktiga områden som folkhälsa och patologi. Och det finns mycket att lära, varje dag.

I min roll kan jag göra stor skillnad, för många. Dåliga livsmedel kan göra väldigt många människor sjuka om de kommer ut. Kontrollen ser till att maten som kommer på familjernas middagsbord är säker att äta. Det är också en kvalitetsfråga för företagen att vi kontrollerar vartenda djur, varje bit kött, och att konsumenterna kan lita på det.

Jag är född som hindu och har ätit vegetariskt tidigare. Nu äter jag kött och från min synvinkel är kött mat, att djuren dör är naturligt. Men alla har förstås rätt till sitt synsätt. Det absolut viktigaste för mig är att djuren behandlas med respekt innan de blir mat, att de inte lider är moraliskt viktigt. Framför allt är det tryggt för konsumenterna att veta att de inte lidit.

Klart att det finns utmaningar, men de går alltid att lösa. Vissa företag är lättare att prata med än andra. Det är de som vill utveckla sig och ser mig som en hjälp i det. Men så finns det de företagare som upplever livsmedelskontrollen som ett hinder. Hos dem kan det ta lite tid att komma över den barriären och nå fram.

Livsmedelsverket är ett varumärke för kvalitet i livsmedelsproduktionen. Kommunikation är viktigt för mig, att berätta för företagen hur livsmedelskontrollen gör nytta för dem, att vi är här för att göra dem bättre. Att vi tillsammans ska se till att konsumenterna kan vara trygga med att maten är säker. Och att det är bra för företagen också.

Men även om företagen och jag inte har samma uppfattning om vad som är farligt eller tillåtet brukar det lösa sig till sist och de förstår, för vi delar ju samma mål. Det är ett stort ansvar att vara myndighetsperson, några ord kan göra stor skillnad. Ibland bygger vi bra relationer som ger bra resultat. En stor grej för mig var till exempel att renslaktarna frågade efter mig i år.

Jag har många duktiga kollegor runtom, och det går att ringa folk som specialiserat sig på olika områden. Kollegorna i teamet är de man tar en fråga med först. Med det går också alltid att kontakta någon på en annan avdelning som kan det du undrar över. Det finns många kunniga människor här, väldigt hjälpsamma och professionella.

Mina kompisar som arbetar kliniskt har inte en aning om vad jag gör. Och det känns kul att få uppmärksamhet och berätta, de blir helt perplexa när de förstår att vi tittar på varje djur, före och efter slakt, varje dag. Jag är nöjd med det här jobbet, jag har hittat hem, jag vill utvecklas i den här branschen.

 

"Just den här dagen var en dag som sticker ut"

Mari Ivemyr, Officiell veterinär på Livsmedelsverket sedan 2014

Klockan ringer 05:00, ute är det bitande kallt när jag startar bilvärmaren. Får igång kaffekokaren och katterna tittar på mig yrvaket, och som om jag vore ett ufo. Efter frukosten sätter jag mig i bilen. Kolsvart ute, gnistrande frostiga träd och svart skog.

Styr mot öster. Strax innan jag är framme bryter solen horisonten, himlen står i lågor. Ser några rådjur beta på ängarna i gryningen. Det är jag, naturen, stillheten och ljudet från motorn.

Väl framme kliver jag in på kontoret, hälsar på personalen innan jag byter om till stallkläder. Stiger in i det varma stallet. Läser transportsedlarna medan jag lyssnar på kvigornas idisslande. De tittar lite nyfiket på mig när jag gör min levandedjursbesiktning. Fina djur, jag ger klartecken att starta upp dagens verksamhet.

Byter om igen, tar en kopp kaffe med ägaren innan jag stiger ut i kylan. Kastar en blick upp mot himlen som nu är klarblå – och där flyger havsörnen som bor här, så enkelt och elegant, kanske letar den frukost?

Sätter mig i bilen och för en timmes körning till nästa anhalt. En något större anläggning, jag kommer fram lagom till frukostrasten, trevligt. Jag byter om och hinner också byta några ord med kollegorna innan jag går ner i stallet och besiktigar djur. Även här ser allt okej ut. Gör mig redo för att tillsammans kollegan ställa mig i slakthallen och göra köttbesiktning. Jag börjar med nötterna.

Under lunchen hinner vi diskutera hur vi ska agera på de smala fåren som kommit in. Vi gör en utökad besiktning, dokumenterar det vi ser och skickar ärendet vidare till behörig myndighet – det känns bra. Så där ska djur inte behöva se ut.

Efter lunch besiktigar jag grisar. De ser fina ut, som så ofta blir jag stolt över det goda sjukdomsläget vi har i Sverige. Vid kafferasten på eftermiddagen blir jag avbytt av en kollega och hinner jobba med rapportering en stund, innan arbetsdagen är klar. Det är fortfarande ljust när jag beger mig hemåt, fortfarande kallt och vackert. Jag hinner nog med en promenad innan mörkret lägger sig igen.

Det är inte alltid roligt att stiga upp i ottan, men just den här dagen var en sån som sticker ut, och som gör jobbet extra värt. Och det finns fler såna dagar.

 

 

Arbeta i livsmedelskontrollen

Senast granskad 2022-09-07