Echinococcus multilocularis (Rävens dvärgbandmask)
Rävens dvärgbandmask, Echinococcus multilocularis, är en parasit som är ovanlig i Sverige men förekommer i många områden på norra halvklotet. I Europa är den vanligast i södra delarna av Centraleuropa samt Östeuropa och Baltikum. Det är ovanligt att människor smittas.
Vad är Echinococcus multilocularis?
Parasiten Echinococcus multilocularis, även kallad Rävens dvärgbandmask, är en bandmask som lever i tarmen hos främst rävar. Räven visar inga tecken på sjukdom men kan sprida parasitens ägg med sin avföring.
Avföringen med parasitägg kan på så sätt smitta andra djur och i sällsynta fall även människor. Om människor får i sig ägg av Echinococcus multilocularis kan dessa utvecklas och orsaka den ovanliga, men mycket allvarliga sjukdomen alveolär echinococcos.
Var finns Echinococcus multilocularis?
Echinococcus multilocularis förekommer i flera områden på norra halvklotet. I Europa finns den främst i de södra delarna av Centraleuropa samt i Östeuropa och Baltikum. Utbredningen har ökat under det senaste decenniet. I Sverige är parasiten mycket ovanlig. De fåtal svenska fynd som påvisats har hittats i rävar, rävspillning eller sorkar.
Människor kan infekteras om de får i sig ägg från parasiten. Möjliga smittvägar kan vara direktkontakt med smittade rävar eller deras avföring. Det kan också vara kontakt med förorenad jord, livsmedel eller vatten eller kontakt med smittade hundar. Hittills finns det inga studier som pekar på att risken att bli sjuk ökar om du äter vilda bär, svamp och grönsaker. Parasiten är därför i sig inget skäl till att skölja eller koka dessa livsmedel innan de äts. Kokning dödar parasiten, men den överlever djupfrysning.
Symtom
Infektion med Echinococcus multilocularis kan orsaka sjukdomen alveolär echinococcos, en obotlig sjukdom som kräver livslång behandling. Parasiten angriper främst levern där den bildar tumörliknande knölar.
Den kan också spridas till andra närliggande organ. Sjukdomen kan orsaka olika symtom beroende på knölarnas placering och storlek, exempelvis kan besvär från buken och gulsot uppträda. Inkubationstiden för sjukdomen kan vara flera år, från 5 upp till 15 år.
Särskilda riskgrupper
Alla som får i sig Echinococcus multilocularis kan infekteras.
Fördjupning
Parasitens livscykel
Rävens dvärgbandmask är en parasit som behöver infektera olika djur för att kunna utvecklas och föröka sig. I dess livscykel ingår en slutvärd och en mellanvärd. Räv är slutvärd och smågnagare, främst sork, är mellanvärd. När smågnagare får i sig ägg av parasiten utvecklas äggen till ett slags "larvstadium" som kallas blåsmask. När sedan en räv äter en smittad smågnagare utvecklas blåsmasken till könsmogna dvärgbandmaskar i rävens tarm. Dessa lägger ägg som kan spridas med rävens avföring. I naturen kan avföringen med parasitägg på så sätt återigen smitta smågnagare.
Andra möjliga slutvärdar är andra hunddjur som till exempel fjällräv, hundar och mårdhund. Av de mårdhundar som hittills har fångats in och undersökts i Sverige har dock inget djur burit på parasiten.
Förutom smågnagare kan andra djur smittas om de får i sig ägg av rävens dvärgbandmask, däribland även människor i sällsynta fall. Människan är egentligen en oavsiktlig värd för parasiten eftersom dess utveckling når en återvändsgränd. Andra oavsiktliga värdar är vildsvin och tamsvin.
Smittvägar
Människan kan på olika sätt få i sig ägg från parasiten, till exempel via direktkontakt med smittade rävar eller deras avföring, smittade hundar eller deras avföring, via jord som är förorenad med parasitägg eller inandning av aerosoler som innehåller förorenade jordpartiklar. Livsmedel och vatten skulle kunna vara en möjlig smittväg om de förorenats med jord eller avföring med parasitägg.
Kunskapen om smittvägar och vilka effekter som olika förebyggande åtgärder har är tyvärr otillräcklig. Det beror på att så få drabbas och att det tar så lång tid tills sjukdomen upptäcks. Därför har det hittills inte gått att säkerställa om smittvägen har varit via miljön, livsmedel, jord, eller något annat.
I sammanställningar från sjukdomsfall i områden där rävens dvärgbandmask är mycket vanligare än i Sverige tyder resultaten på att personer löper större risk att smittas om de ofta kommer i kontakt med jord, till exempel om de bor i lantliga miljöer och/eller arbetar inom jordbruk.
Hittills finns inga studier som pekar på att konsumtion av vilda bär ökar risken för att smittas.
