Så kontrolleras maten
Varje dag tillverkas miljontals matvaror. Det är omöjligt att kontrollera varje enskild produkt. För att du ska känna dig trygg med maten finns det därför regler som alla livsmedelsföretag måste följa. Myndigheter - kommuner, länsstyrelser och Livsmedelsverket – kontrollerar sedan att företagen följer reglerna.
När du köper mat ska du kunna lita på att
- den är säker att äta
- den innehåller just det som utlovas.
Det här ska företaget göra
Företag som tillverkar, säljer, transporterar, serverar eller importerar mat kallas för livsmedelsföretag. Livsmedelsföretag kan alltså göra många olika saker och alla måste följa reglerna i livsmedelslagstiftningen. Det gäller både stora och små företag.
Livsmedelsföretag måste bland annat se till att deras lokaler och den utrustning de använder är rena och att maten hanteras på ett hygieniskt sätt. De ska också se till att maten håller rätt temperatur. De måste ha koll på varifrån de köpt produkter och ingredienser och de måste se till att den information de har om maten stämmer med innehållet.
Olika myndigheter kontrollerar
Enligt reglerna i livsmedelslagstiftningen är det livsmedelsföretagen som ansvarar för att de livsmedel som tillverkas är säkra att äta. Det är företagen själva som bestämmer hur det ska gå till. De kontrollerande myndigheternas roll är att bedöma om företagen har ett pålitligt system för att tillverka säkra livsmedel. Livsmedelsföretag kontrolleras av olika myndigheter beroende på vilken typ av verksamhet företaget har. Så här fördelas kontrollen av dem:
- Kommunerna kontrollerar de flesta livsmedelsföretagen. Det gäller bland annat butiker, restauranger, kaféer, skolkök och dricksvattenproducenter.
- Länsstyrelserna kontrollerar livsmedelsföretag som ägnar sig åt så kallad primärproduktion. Det kan innebära att de bland annat producerar ägg eller mjölk, odlar och skördar spannmål eller grönsaker, föder upp djur före slakt, fiskar eller jagar.
- Livsmedelsverket kontrollerar livsmedelsföretag som hanterar livsmedel som kommer från djur och som säljer till andra livsmedelsföretag. Det kan till exempel vara äggpackerier, chark- och fiskindustrier och mejerier. Livsmedelsverket kontrollerar också alla slakterier och all slakt som utförs vid dessa.
Så här går kontrollen till – några exempel
Inget livsmedelsföretag är det andra likt. Medan ett företag kanske plockar och säljer bär i mindre skala, hanterar stora slakterier tusentals ton kött. Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel och de som producerar dricksvatten måste också kontrolleras.
Eftersom livsmedelsföretag kan göra så många olika saker måste de också kontrolleras på olika sätt. Vanligtvis sker kontrollen genom att en inspektör från kontrollmyndigheten gör ett besök hos företaget. Några exempel:
I butik - kommunen
Livsmedelsbutiker kontrolleras av kommunen. Inspektören kan exempelvis kontrollera rutiner för hygien och rengöring, kyl- och frysförvaring, faroanalys och märkning av produkter som butiken förpackat själv.
I restaurang och kaféer- kommunen
Restauranger och kaféer kontrolleras av kommunen. Inspektören kan exempelvis kontrollera att maten håller rätt temperatur, att det är rent i köket och att kunderna får rätt information om allergiframkallande ämnen, så kallade allergener, i maten.
Hos den som producerar primärprodukter - länsstyrelsen
Den som odlar, föder upp djur och säljer primärprodukter kontrolleras av länsstyrelsen. Exempel på primärprodukter är spannmål, ägg, mjölk, honung, vilda bär och svamp. Inspektören kan exempelvis titta på företagets rutiner och hur det ser ut på gården, att djuren har det bra och att eventuella mediciner till djuren används på rätt sätt.
I vattenverk som producerar dricksvatten – kommunen
På slakteri – Livsmedelsverket
Provtagning av vissa livsmedel
Varningssystem om farlig mat
Om kontrollen i något land inom EU hittar mat som kan vara en hälsofara gäller det att andra länder snabbt får reda på det. Då används ett EU-gemensamt digitalt system som heter RASFF.
Om en kommun, länsstyrelse eller Livsmedelsverket hittar mat som kan vara hälsofarlig sprids informationen snabbt till alla berörda myndigheter i landet.
Så här samordnas kontrollen
Eftersom kontrollen av livsmedelsföretag är uppdelad på flera olika myndigheter måste arbetet samordnas och planeras.
Så här gör du när du vill klaga på mat och dricksvatten
Är du missnöjd med en matvara, dricksvattnet, en butik eller en restaurang? Då kan du klaga och därmed kanske bidra till att det blir bättre. Missnöjet kan till exempel handla om att
- det är något fel på ett livsmedel som du har köpt
- dricksvattnet luktar konstigt
- märkningen inte verkar stämma
- det är smutsigt där man jobbar med maten i butiken eller restaurangen.
Kontakter om du är missnöjd:
- Ett livsmedel: ta kontakt med tillverkaren eller butiken där du köpte livsmedlet och framför dina synpunkter. Om det är ett färdigförpackat livsmedel hittar du kontaktuppgifter till företaget på förpackningen.
- Dricksvattnet: ta kontakt med företaget som producerar ditt dricksvatten och fråga om något har hänt. De känner sitt vatten bäst och kan hantera och utreda klagomål.
- Hur mat hanteras i en butik, restaurang eller liknande: prata direkt med anställda i butiken eller restaurangen.
Du kan också alltid lämna ditt klagomål till den myndighet som kontrollerar att företaget följer de regler som gäller för livsmedelsföretag. I de allra flesta fall är det miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i den kommun där livsmedelsföretaget eller dricksvattenanläggningen ligger som är kontrollmyndigheten. Det går bra att lämna ett klagomål oavsett om det gäller mat du köpt i en livsmedelsbutik, ätit på restaurang eller vid någon tillställning.
Ditt klagomål är värdefullt. Det hjälper kontrollmyndigheten att rikta in sig på vad som är viktigt. På så sätt kan fel och fusk snabbare hittas och rättas till. Kontrollmyndigheterna har dock inte hand om frågor som handlar om ekonomiska ersättningar.
Det är extra viktigt att du kontaktar din kommun om du misstänker att du eller någon annan har blivit matförgiftad av mat eller dricksvatten. Det kan då bli möjligt att hitta smittkällan och att stoppa spridningen av smittan.