PFAS - Per- och polyfluorerade alkylsubstanser
PFAS är ett samlingsnamn för en grupp svårnedbrytbara kemikalier som används inom många områden. PFAS finns därför i miljön och har förorenat dricksvatten och mat. Det är viktigt att få i sig så lite PFAS som möjligt. Därför finns det regler och riktlinjer för hur mycket PFAS som mat och dricksvatten högst får innehålla.
Vad är PFAS?
PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen. De förekommer inte naturligt, utan började framställas i mitten av 1900-talet. Det finns många olika PFAS-ämnen. De mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA som idag är förbjudna.
Var finns PFAS?
På grund av att de flesta PFAS-ämnen är svåra att bryta ner finns de överallt i miljön. Vi får i oss mest PFAS via mat och dricksvatten men också via inomhusluft, damm och konsumentprodukter som innehåller PFAS. På platser där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel brandövningsplatser, kan dricksvattnet stå för en större del av det PFAS man får i sig.
PFAS används i en mängd olika produkter på grund av att ämnena har unika egenskaper av att vara vatten- och oljeavvisande samt tåla höga temperaturer. PFAS finns bland annat i impregneringsmedel, rengöringsmedel (till exempel golvpolish), smink, teflonpannor, köldmedier och i brandskum. PFAS används också i kemikalie-, verkstads- och elektronikindustrin. Både produktion och användning av PFAS är orsaker till att dessa ämnen läckt ut i miljön och därmed hamnat i livsmedel.
TFA - trifluorättiksyra
TFA är det minsta ämnet som räknas som PFAS. Det är vanligt i miljön eftersom ämnet bland annat används i köldmedier och värmepumpar och uppstår när andra PFAS-ämnen bryts ner. TFA lagras inte i kroppen. Utifrån det vi vet i dag innebär den mängd TFA vi får i oss via mat och dricksvatten ingen risk för hälsan.
Det behövs mer kunskap om TFA. Livsmedelsverket följer därför de utvärderingar av TFA som görs av ECHA (den europeiska kemikaliemyndigheten) och EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet). Utvärderingarna gör det sedan möjligt för Livsmedelsverket att bedöma om det finns risker som måste tas om hand, exempelvis med gränser på hur mycket TFA det som mest får finnas i dricksvatten.
Finns det risker med PFAS?
De mängder av PFAS vi vanligtvis får i oss via mat och dricksvatten orsakar inte akuta hälsoproblem, men vissa PFAS-ämnen lagras länge i kroppen. Om man får i sig PFAS under lång tid skulle det kunna påverka hälsan. Därför är det viktigt att få i sig så lite som möjligt av dessa ämnen, framför allt innan man får barn.
Foster, spädbarn och barn är troligen extra känsliga för PFAS. Ämnena förs över till foster via moderkakan och till ammade spädbarn via modersmjölken. Studier har visat att PFAS-ämnen kan påverka födelsevikten, kolesterolhalten i blodet och leverenzymer samt ge ett försämrat antikroppssvar efter vaccination.
PFAS i mat och dricksvatten
PFAS kan i princip inte brytas ner. När ämnena släpps ut i miljön kan de därför till slut hamna i mat och dricksvatten.
Livsmedelsverket gör med jämna mellanrum så kallade matkorgsundersökningar. Genom att analysera vanliga livsmedel kan man få reda på hur mycket näringsämnen och oönskade ämnen det finns i den mat som säljs i svenska butiker. Analyserna har inte visat på några höga halter PFAS.
Sjöar och vattendrag och även grundvatten i marken som ligger i områden där det finns eller har funnits deponier, industrier eller brandövningsplatser kan bli förorenade av PFAS. Samma sak gäller platser där räddningstjänsten släckt bränder med skum som innehåller PFAS.
Hur får vi i oss så lite som möjligt av PFAS?
För att vi ska få i oss så lite som möjligt av PFAS finns det gränsvärden för några av de vanligast förekommande PFAS-ämnena i vissa livsmedel och dricksvatten. Gränsvärdena anger hur mycket PFAS maten eller dricksvattnet som mest får innehålla. Gränsvärdena ska se till att de livsmedel som innehåller mest PFAS inte säljs.
För livsmedel finns det i dag gränsvärden för ägg, kött, fisk, kräftdjur och musslor. Framöver kommer det att tas fram gränsvärden för flera kategorier av livsmedel.
För dig som har egen brunn (en liten dricksvattenanläggning för privat bruk) eller regelbundet äter fisk från ett PFAS-förorenat område finns särskilda rekommendationer för att undvika risk för hälsan:
- Du som fiskar själv och äter mycket egenfångad fisk bör ta kontakt med kommunen för att få reda på om det finns förhöjda halter PFAS eller andra miljögifter i de sjöar och vattendrag du brukar fiska.
- Du som har en egen brunn som ligger inom ett område som misstänks vara förorenat med PFAS bör ta reda på om dricksvattnet innehåller PFAS. Som brunnsägare ansvarar du själv för att provta ditt dricksvatten. Lägg i så fall till PFAS vid någon av dina återkommande provtagningar av vattenkvaliteten i brunnen.
Vad gör myndigheterna?
Fördjupning
Det finns flera tusen olika PFAS-ämnen och två av de mest kända substanserna kallas PFOS och PFOA. Dessa två ämnen ingår i gruppen perfluorerade alkylsyror (PFAA) som består av en fluorerad hydrofob alkylkedja av varierande längd (oftast C4 till C16) med en hydrofil grupp i slutet av kedjan.
PFOS tillhör perfluoroalkylsulfonsyrorna (PFSA) och PFOA tillhör perfluoralkylkarboxylsyrorna (PFCA).
Strukturformel för PFOS
Strukturformel för PFOA
PFAS tål höga temperaturer och har förmågan att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. Därför används ämnena mycket och finns i många produkter. PFAS finns bland annat i impregneringsmedel för papper, textilier och heltäckningsmattor och i rengöringsmedel (till exempel golvpolish). PFAS används också i kemi-, verkstads- och elektronikindustrin.
Brandsläckningsskum är ett användningsområde för PFAS som fått mycket uppmärksamhet. Mellan 1985 till 2003 använde bland andra Försvarsmakten brandsläckningsskum som innehöll PFOS. Under 2000-talet kom insikten om PFAS stora spridning i miljön.
Hälsoeffekter
I djurstudier har man sett att exponering för PFAS kan påverka både vuxna djur och avkomman som exponerats under dräktighet eller diperiod hos gnagare. Känsliga effekter är bland annat påverkan på immunsystemet, hjärnans utveckling och förändrad levervikt. Även hanliga reproduktionsorgan och könshormonnivåer kan påverkas, liksom utvecklingen av bröstkörteln och påverkan på sköldkörtelhormoner.
Epidemiologiska studier på människa tyder på att exponering för PFAS påverkar antikroppssvaret i serum negativt efter vaccination mot bland annat difteri och stelkramp hos barn, vilket är den mest känsliga effekten som har observerats hos människa.
I studier på människa har man även sett samband mellan exponering för PFAS och ökade serumnivåer av kolesterol och mellan exponering för PFAS och ökade serumnivåer i leverenzym (ALT). Däremot har studierna inte sett någon ökning av diabetes, fetma eller metaboliskt syndrom.
Studier på människor visar även på samband mellan fosterexponering för PFOS och PFOA och sänkt födelsevikt. Det finns en viss osäkerhet runt den kliniska relevansen av dessa fynd, eftersom en koppling till låg födelsevikt (definierad som vikt <2500 g) inte har rapporterats.
Enligt Efsa finns inte tillräckligt stöd för att PFOS och PFOA skulle vara cancerframkallande för människa. Detta gäller både studier som utförts på yrkesmässigt utsatta individer och bland dem som utsätts för bakgrundsnivåer. WHOs cancerforskningsorgan IARC (International Agency for Research on Cancer) har gjort en annan bedömning 2023 och klassificerade PFOA som cancerframkallande för människa (grupp 1) och PFOS som möjligen cancerframkallande (grupp 2B).
Efsa har tidigare gjort en riskvärdering av PFOS och PFOA och 2008 fastställdes ett så kallat tolerabelt dagligt intag (TDI) utifrån djurstudier på 150 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOS och 1500 ng/kg kroppsvikt och dag för PFOA. Det motsvarar den mängd som en människa kan få i sig varje dag under hela livet av dessa ämnen utan att riskera någon påverkan på hälsan.
Under de senaste åren har Efsa arbetat med en uppdaterad riskvärdering av PFAS-ämnen i flera steg. I den senaste utvärderingen från 2020 anges ett gemensamt TVI (tolerabelt veckointag) för fyra olika PFAS; PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS. I denna utvärdering utgår man från att dessa PFAS har liknande egenskaper och är lika toxiska.
I utvärderingen anges ett sammanlagt TVI på 4,4 ng/kg kroppsvikt och vecka (detta motsvarar ett TDI på 0,63 ng/kg kroppsvikt och dag). Detta TVI baseras på epidemiologiska studier och effekter på immunförsvaret. TVI-värdet är den exponeringsnivå man bör hålla sig under utslaget på hela livet. Ett överskridande av TVI under foster- och amningsperioden menar Efsa är inräknat i exponeringsberäkningen över hela livet och TVI är därför inte relevant för spädbarn. Att foster och det ammande barnet exponeras för PFAS över TVI tas det alltså hänsyn till i de beräkningar som gjorts för hur mycket människan tolererar över en livstid.
Hur mycket får vi i oss?
De allra flesta i Sverige får i sig mest PFAS från maten och inomhusmiljön. Men i områden där dricksvattnet har förorenats av PFAS, till exempel brandövningsplatser, kan det svara för en större del av det man får i sig.
Efsa har gjort intagsberäkningar för att bedöma exponeringen för PFAS i den europeiska befolkningen för PFAS4 (PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS). Dessa fyra PFAS beräknas bidra med ca 46 % av de PFAS vi får i oss och är också de PFAS som är mest förekommande i serum. Andra PFAS som bidrar till exponeringen är bland annat PFBA och PFHxA.
För ungdomar och vuxna varierar medelexponeringen från livsmedel i den europeiska befolkningen mellan 3 och 22 ng/kg kroppsvikt och vecka. Högexponerade (95:e percentilen) varierar mellan 9 och 70 ng/kg kroppsvikt och vecka. Barn har ungefär dubbelt så hög exponering som ungdomar och vuxna. De livsmedel som bidrar mest till PFAS-exponeringen är dricksvatten, fisk, frukt och ägg enligt Efsa.
Intagsberäkningar utifrån Livsmedelsverkets matvaneundersökningar och haltdata för PFAS från Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar visar att de fyra PFAS som nämns ovan står för ungefär hälften av den PFAS vi får i oss via maten, men att även PFOSA ger ett stort bidrag till den totala PFAS-exponeringen. Enligt våra beräkningar är fisk den största källan till PFAS från mat. För barn (upp till 12 år) varierar medianexponeringen för PFAS4 mellan 3 och 4 ng/kg kroppsvikt och vecka. Hos vuxna är exponeringen lägre, median 2 ng/kg kroppsvikt och vecka.
