Så spårar man smitta

Anmäl alltid matförgiftningar

Misstänker du att du har blivit matförgiftad av mat eller dricksvatten? Kontakta så fort som möjligt myndigheten som ansvarar för kontrollen av mat och dricksvatten i din kommun, det vill säga miljö- och hälsoskyddskontoret eller motsvarande. Anmäl alltid. Det spelar ingen roll om du blivit sjuk av mat du köpt i affären, ätit på restaurang eller vid någon tillställning. En snabb anmälan kan hindra att andra blir sjuka.

Om matförgiftningar anmäls och utreds blir det också möjligt att stoppa smittspridningen och att ta reda på orsakerna bakom. På så sätt får man också mer kunskap om hur utbrott kan förebyggas.

Smittspårning - samarbete behövs

Vanligtvis är det den kommunala kontrollmyndigheten eller smittskyddsenheten i regionen som startar en utredning för att spåra smitta. Det beror på vem som först får kontakt med den eller de som blivit sjuka. Smittskyddsenheten och den kommunala kontrollmyndigheten samarbetar därefter i utredningen. Om det behövs kopplas även andra myndigheter in, till exempel Livsmedelverket och Folkhälsomyndigheten.

De som spårar smitta pratar om "utbrott". För att en matförgiftning ska betraktas som ett utbrott ska det finnas minst två sjuka personer. Dessutom ska det finnas skäl att misstänka en gemensam smittkälla. Antalet sjuka vid ett utbrott kan variera mycket, från några få till flera hundra personer. För att starta smittspårningsarbete behövs oftast anmälningar från fler än en person. Men om ett enstaka fall bedöms vara särskilt allvarligt finns det ändå anledning att börja spåra smittan.

Att spåra smitta vid ett matförgiftningsutbrott är ofta svårt. Arbetet börjar ofta med några grundläggande frågor:

• Kommer smittan via maten eller dricksvatten?
• Vilken mat kan det i så fall röra sig om?

Om man misstänker att det är mat eller dricksvatten som orsakat utbrottet gäller det att försöka ta reda på vilken mat det är eller varifrån dricksvattnet kommer. Ett sätt är att smittskyddsenheten frågar de drabbade vad de ätit eller druckit.

Ofta kan det vara svårt att komma ihåg vad man åt för flera veckor sedan. Men ibland händer det att det finns matrester kvar som går att analysera - det förenklar arbetet för alla som deltar i spårningen.

Olika typer av utbrott

Det finns två typer av utbrott:

• De som drabbas insjuknar ungefär samtidigt, till exempel om de ätit av samma mat på en restaurang, på en fest, i en skolmatsal eller på en bussresa. Det kan också vara om de druckit förorenat dricksvatten från en och samma dricksvattenproducent eller vattentäkt.
• De som drabbas insjuknar under en längre tid. Sådana utbrott orsakas i regel av livsmedel som har lång hållbarhet, till exempel lagrade dessertostar, kryddor och charkprodukter. Enstaka personer drabbas åt gången och sjukdomsfallen kan vara spridda över hela landet, ibland även i flera länder. Det kan därför det ta längre tid att upptäcka att det är frågan om ett utbrott.

Så här kan spårningsarbetet gå till - ett exempel

Den kommunala kontrollmyndigheten blir inom kort tid kontaktad av tre olika sällskap. De har drabbats av diarréer och magsmärtor efter att ha ätit buffémat på samma restaurang. Kommunen åker ut till restaurangen och tar prover på relevanta livsmedel och ställer frågor till personalen.

De drabbade personerna ombeds av smittskyddsenheten i den aktuella regionen att lämna avföringsprov till sin vårdcentral. I prover från flera av personerna påvisas en viss typ av salmonella. Smittskyddsenheten gör fördjupade intervjuer med de drabbade för att ta reda på vilka rätter som alla ätit. Många har ätit av en viss sås som innehåller råa ägg. Kommunen skickar prov av såsen till ett laboratorium för analys. Det visar sig att provet innehåller salmonella av samma typ som de insjuknade smittats av. Kommunen spårar varifrån äggen kommer och informerar den ansvariga kontrollmyndigheten för det företag som har levererat äggen.

Fördjupning

Myndigheternas roll

Smittskyddsenheten i regionen

I varje region i Sverige finns smittskyddsenheter som ansvarar för frågor om smittskydd. Vid smittskyddsenheterna finns smittskyddsläkare och smittskyddssjuksköterskor som bland annat arbetar med

• information om och förebyggande åtgärder mot smittsamma sjukdomar, spårning av smittkällor samt utredning av utbrott
• att samla in data om positiva kliniska provsvar från sjuka personer
• intervjua sjuka personer om vad de ätit och druckit i de fall livsmedel och dricksvatten misstänks vara orsaken till ett utbrott.

Kommunala kontrollmyndigheten

Det är kommunen, den kommunala miljö- och hälsoskyddskontoret eller motsvarande, som ansvarar för smittspårningsarbetet. I arbetet ingår att

• ta emot anmälningar om misstänkta matförgiftningar
  utreda eventuella utbrott genom att intervjua drabbade, genomföra inspektioner
• ta prov på misstänkta livsmedel eller dricksvatten och skicka för analys.

I arbetet att spåra smitta har den kommunala kontrollmyndigheten ett nära samarbete med smittskyddsenheten i sin region.

Livsmedelsföretagens roll

När det är konstaterat vilket livsmedel som är misstänkt för utbrottet sätter själva spårningen igång. De livsmedelsföretag som är involverade måste då samverka med myndigheterna under smittspårningsarbetet. Bland annat ska de kunna tala om

• vilka företag som har levererat produkter till dem
• vilka företag de själva har levererat produkter till.

Varje led i livsmedelskedjan - odling, transporter, förädling och försäljning - ska gå att följa.

Om ett livsmedelsföretag vet, eller misstänker, att de har importerat, producerat och/eller distribuerat livsmedel som kan vara hälsoskadliga måste dessa tas bort utan dröjsmål från marknaden, de får inte säljas. Företaget ska också omedelbart informera den myndighet som kontrollerar deras verksamhet om den osäkra produkten. Oftast är det miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i den kommun där livsmedelsföretaget eller dricksvattenanläggningen ligger. Om det är ett företag som tillverkar animaliska livsmedel är det Livsmedelsverket.

Andra myndigheter och aktörer

Beroende på hur stort utbrottet är och vilken bakterie, virus eller parasit som orsakat det samarbetar ofta den kommunala kontrollmyndigheten och smittskyddsenheten med andra myndigheter. Därför deltar ibland även Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten, Statens veterinärmedicinska anstalt, Jordbruksverket, länsstyrelser med flera i utbrottsutredningar och smittspårning.

• Livsmedelsverket - stödjer kommunerna i frågor om provtagning och analys, bedömer företagens åtgärder vid utbrott samt samordna spårning. Livsmedelsverket är också kontaktpunkt för EU:s varningssystem RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed).
• Folkhälsomyndigheten - ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell nivå. Bevakar och utvecklar smittskyddet i Sverige samt följer och analyserar det epidemiologiska läget, nationellt och internationellt.
• Jordbruksverket - har övergripande ansvar för att förebygga spridning av och bekämpa smittor hos djur i människans vård.
• Länsstyrelserna - har samordnande regional funktion och visst kontrollansvar inom livsmedelskedjan.
• Statens veterinärmedicinska anstalt - är veterinärmedicinsk expertmyndighet för främjande av djurhälsa, djurhållning och miljö genom laboratorieanalyser, forskning, beredskap och rådgivning.
• Läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal - uppmärksammar smittsamma sjukdomar och vidtar de åtgärder som krävas från smittskyddssynpunkt
• Andra myndigheter eller aktörer som kan bistå vid smittspårning kan vara
  • Nationella vattenkatastrofgruppen (VAKA)
  • Polisen
  • Nationellt Forensiskt centrum
  • Forum för beredskapsdiagnostik
  • Försvarsinspektören för hälsa och miljö.

Handbok för utredning av utbrott

Det finns en handbok för utredning av utbrott. Handboken är framtagen i ett samarbete mellan flera myndigheter. Den vänder sig i första hand till personer inom livsmedelskontroll, smittskyddsenheter och andra myndigheter som jobbar med att utreda utbrott av livsmedels- eller dricksvattensburen smitta.

Handboken beskriver i detalj olika myndigheters och andra aktörers roller och uppgifter när det inträffar ett utbrott som misstänks vara orsakat av mat eller dricksvatten. Den ger även råd och kunskap för hur smittspridning effektivt kan stoppas.