Referensvärden i NNR
De nordiska näringsrekommendationerna omfattar referensvärden för intag av energi, protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. På den här sidan förklaras några av begreppen och hur de används.
Genomsnittsbehov
Genomsnittsbehov ( average requirement, AR) är det intag som är tillräckligt för att upprätthålla god näringsbalans, funktion och tillväxt för hälften av individerna i en viss grupp (utifrån kön, ålder, graviditet, amning). Genomsnittsbehovet används för att fastställa rekommenderat intag. Värdena för genomsnittsbehov används också vid värdering av koster för att bedöma sannolikheten för att intaget hos en grupp individer är tillräckligt.
Kriterierna för att fastställa genomsnittsbehovet varierar mellan olika näringsämnen. Exempel på kriterier som används är halten av näringsämnet i kroppen, aktiviteten av ett enzym, mängd av ett ämne som utsöndras i urinen eller balans mellan intag och förluster.
För att fastställa genomsnittsbehovet tar man också hänsyn tas till hur effektivt olika näringsämnen tas upp från maten och hur de omsätts i kroppen.
Rekommenderat intag
Rekommenderat intag (RI) för vitaminer och mineraler baseras på genomsnittsbehovet och en marginal som ska täcka behovet hos praktiskt taget hela befolkningen eller gruppen. RI uttrycks som mängd per dag men avser genomsnittsintaget från kosten under en längre period, till exempel en vecka.
RI används som utgångspunkt för planering av koster för grupper. För energigivande näringsämnen (protein, fett, kolhydrater) anges RI i första hand som ett intervall uttryckt i procent av det dagliga energiintaget, energiprocent (E%). Det betyder att RI är flexibelt på individ- och gruppnivå.
Rekommendationerna baseras på data om kost som ger tillräckligt med näringsämnen och kan minska risken för sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och cancer. Utgångspunkten för att fastslå ett RI är att individerna är i energibalans och har en rimlig fysisk aktivitetsnivå.
Tillräckligt intag
Om underlaget för att fastställa RI är otillräckligt, kan istället tillräckligt intag (adequate intake, AI) användas. AI baseras oftast på ett svagare vetenskapligt underlag än RI. Till exempel kan AI baseras på det aktuella intaget i befolkningen där man inte kan visa några oönskade hälsoeffekter.
AI används i i de nordiska näringsrekommendationerna 2023, men det användes inte i tidigare utgåvor, till exempel NNR 2012. AI har dock under många år använts i underlag från USA och den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).
Provisoriskt genomsnittsbehov
Provisoriskt AR (provisional AR) är mer osäkert än genomsnittsbehov och används när genomsnittsbehovet inte kan fastställas. Det beräknas genom att multiplicera AI med 0,8.
Energiintag
Lägsta intag
Värden för lägsta intag (LI), avsedda att användas för värdering av näringsintag, användes i tidigare upplagor av NNR, men finns inte med i NNR 2023.
Övre gräns för intag
För vissa näringsämnen kan höga intag orsaka toxiska symptom. För en del näringsämnen kan de negativa effekterna vara mildare, till exempel mag-tarmproblem och negativa effekter på utnyttjandet av andra näringsämnen. Övre gräns för intag (upper intake level, UL) har fastställts för vissa näringsämnen. UL anger den högsta mängden av ett näringsämne som kan intas under lång tid utan att sannolikt ge negativa hälsoeffekter. Exempel på näringsämnen med UL är retinol, vitamin D, järn och jod.
Värdena för UL är osäkra och de bör användas med försiktighet för enskilda individer. UL-värdena är inte alltid lämpliga att använda till exempel då en person får förskrivna kosttillskott av ett visst näringsämne under medicinsk övervakning.
Hur används referensvärdena?
Näringsrekommendationerna är i första hand avsedda att användas för planering av koster för grupper av friska individer med normalvikt. Vid sjukdom och för grupper med speciella behov måste kostens sammansättning anpassas.
Sammansättningen av kosten varierar i allmänhet från måltid till måltid och från dag till dag. Referensvärdena i NNR 2023 gäller i princip för ett genomsnitt av en längre period på exempelvis en vecka.
Värdena i rekommendationerna avser de mängder av näringsämnen som faktiskt konsumeras. Det betyder att man måste räkna med förluster i form av svinn vid beredning och varmhållning när man planerar en kost utifrån rekommendationerna.
I näringsrekommendationerna finns också riktlinjer för hur de olika referensvärdena som anges kan användas för att värdera näringsintag från kostundersökningar.
