Frågor och svar om kontaktmaterial
På den här sidan får du svar på de vanligaste frågorna om kontaktmaterial (material avsett att komma i kontakt med mat eller dryck).
Vilken lagstiftning reglerar material i kontakt med livsmedel?
Det finns många lagar som reglerar material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Nedan följer generella och specifika lagstiftningar samt nationell lagstiftning. Länkar till lagstiftning finns längst ner på sidan ”Kontaktmaterial”.
Generell lagstiftning
Den övergripande lagstiftningen är förordning (EG) nr 1935/2004 – om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Alla material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas av denna förordning. Förordningen säger att materialet under avsedda användningsförhållanden inte får överföra ämnen till livsmedlet i sådana mängder att det utgör en risk för människors hälsa, medför en oacceptabel förändring i livsmedlets sammansättning, eller medför en försämring av livsmedlets smak- och luktegenskaper.
Konsumenterna får heller inte vilseledas genom det sätt ett material eller en produkt märks, marknadsförs och presenteras.
Samtliga tillverkare, förädlare, importörer och distributörer av material och produkter samt de livsmedelsföretagare som använder material och produkter i sin livsmedelsproduktion ska ha ett system för spårbarhet ett steg bakåt och ett steg framåt i leveranskedjan, utom vid försäljning direkt till konsument. Detta för att kunna underlätta kontroll och återkalla defekta produkter.
I förordningen finns också krav på hur märkningen av material och produkter ska vara utformad.
Samtliga tillverkare, förädlare, importörer och distributörer av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel omfattas även av förordning (EG) nr 2023/2006 om god tillverkningssed (GMP). Denna förordning säger att det ska finnas ett kvalitetssystem för alla led i tillverkning, förädling och distribution av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Specifik lagstiftning
Utöver ovanstående generella lagstiftningar finns specifik lagstiftning (särskilda åtgärder) för vissa material och ämnen. Den mest omfattande av dem är förordning (EU) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. Se länk under "Mer information" längst ner på sidan.
Särskilda förordningar och direktiv finns även för återvunnen plast, aktiva och intelligenta material, bisfenol A i lack eller ytskikt, regenererad cellulosa, keramiska produkter, epoxiderivat, N-nitrosaminer och N-nitroserbara ämnen från dinappar och tröstnappar av elastomer eller gummi.
För närvarande finns en tillfällig lagstiftning, förordning (EU) nr 284/2011, som reglerar importen av köksredskap i plast av polyamid och melamin från Kina och Hong Kong.
Nationell lagstiftning
EU:s förordningar gäller som lagstiftning i alla medlemsstater. EU:s direktiv är däremot krav på respektive medlemsstat att införa vissa krav i sina respektive nationella lagstiftningar.
I Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2023:5) om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel finns kraven i EU:s direktiv gällande bl. a. keramik och regenererad cellulosa införda. I föreskrifterna finns också kravet att verksamheter som tillverkar, förädlar eller importerar kontaktmaterial ska vara registrerade hos sin kontrollmyndighet.
Vad är "förklaring om överensstämmelse" (Declaration of Compliance, DoC) och vem ansvarar för den?
Material och produkter av plast, keramik, lack eller ytskikt tillverkat med hjälp av bisfenol A, regenererad cellulosa samt aktiva och intelligenta material och produkter ska åtföljas av en förklaring om överensstämmelse (Declaration of compliance) som visar att materialen och produkterna uppfyller kraven i gällande lagstiftning och under vilka förutsättningar och till vilka livsmedel materialet eller produkten kan användas.
För material och produkter gjorda av dessa material finns specifik lagstiftning som bland annat reglerar migration, migrationstester och dokumentation. Varje led i leveranskedjan, från råvaruproducent till tillverkare av färdig produkt, ska utfärda en förklaring om överensstämmelse baserad på dokumentationen från tidigare led i kedjan.
Den skriftliga förklaringen ska finnas i varje led i leveranskedjan utom i detaljhandelsledet. För keramik ska förklaringen finnas tillgänglig även i detaljhandeln. I detaljhandeln, där försäljning sker direkt till konsumenten, ska materialen och produkterna vara märkta i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 1935/2004.
I all specifik lagstiftning som finns för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel finns beskrivet vad en förklaring om överensstämmelse ska innehålla.
Dokumentationen ska vara tillgänglig för livsmedelsföretagaren och på begäran även kunna visas upp för behörig myndighet.
Vem kan utföra analyser och tester?
RISE Innventias näringslivsgrupp Normpack - branschorganisationen för material och produkter i kontakt med livsmedel - utbildar, utvärderar och utfärdar certifikat för material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
De flesta livsmedelsmyndigheterna i Europa har möjligheter att analysera material som kan komma i kontakt med livsmedel men det finns också privata laboratorier.
Livsmedelsverket utför inga analyser eller tester på material eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Får bisfenol A förekomma i material i kontakt med livsmedel?
Bisfenol A (BPA) är ett godkänt ämne i plast enligt förordning (EU) nr 10/2011 som bland annat reglerar vad som får finnas i plast. BPA används i polykarbonatplast och i epoxylack. Det finns ett gränsvärde för hur mycket av ämnet som får föras över till livsmedlet. Bisfenol A får inte användas vid tillverkning av nappflaskor av polykarbonat avsedda för spädbarn, det får inte heller användas i lack och ytskikt i förpackningar för sådana livsmedel som är särskilt avsedda för barn mellan 0 – 3 år. Det finns en särskild förordning, (EU) 2018/213 som gäller för användning av bisfenol A i lack och ytskikt avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Får all sorts plast användas i livsmedelsförpackningar?
I plastförordning (EU) nr 10/2011 finns en lista över ämnen som är godkända att använda i plast. Ämnen som inte finns med i listan måste först genomgå en utvärdering av den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, innan de får användas. Plasten ska ha genomgått migrationstester som visar att ämnen inte "läcker ut" i livsmedlet i mängder som överstiger givna gränsvärden. I förordningen regleras även användningsområden för vissa plaster, gränsvärden och hur migrationstester ska utföras.
Får material och produkter som kommer i kontakt med livsmedel vara tillverkade av en blandning av plast och naturmaterial (exempelvis bambu)?
Vilken sorts engångshandskar får användas vid matlagning?
Liksom för andra material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska engångshandskar vara märkta med information om detta i text eller symbol (glas/gaffel). Vid behov ska det även finnas särskilda anvisningar som talar om hur materialet kan användas, t.ex. information om att materialet är olämpligt att användas vid hantering av feta livsmedel. Detta regleras i artikel 15 i förordning (EG) nr 1935/2004.
Ftalater är en grupp mjukgörare som kan finnas i plastmaterial, däribland plasthandskar. Det finns flera ftalater som är godkända att använda i plast som är avsedd att komma i kontakt med livsmedel. För ftalater, liksom för andra ämnen i plast, finns det gränsvärden i plastförordningen (förordning (EU) nr 10/2011).
Vad finns det för krav på köksutrustning?
Köks- och processutrustning ska också uppfylla kraven i materiallagstiftningen. Detta gäller för all utrustning som kommer i direktkontakt med livsmedel som t.ex. köksapparater, skärbrädor, grytor, mm.
Vilka förpackningar är lämpliga att använda i mikrovågsugn?
Risken att ämnen förs över från förpackning till livsmedel är större vid höga temperaturer. Därför blir kraven högre på en förpackning som är tänkt att värmas i vanlig ugn eller mikrovågsugn. Alla material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska vara märkta så att användaren förstår hur de kan användas. Man bör därför inte använda en förpackning i mikrovågsugn om det inte finns märkning som visar att det går bra.
Finns det några risker vid användning av olika förpackningar och material?
Återvunnet papper
Kunskapen om återvunnet (returfiberbaserat) papper är begränsad.
Det finns risk för att återvunnet papper innehåller små mängder av kemiska föroreningar från tryckfärger, lim och ytbeläggningar och möjligen är också pappret av sämre mikrobiologisk kvalitet. Livsmedelsverket rekommenderar därför att man inte använder återvunnet papper i direkt kontakt med vattenhaltiga och feta livsmedel, speciellt inte i högre temperatur som t.ex. i mikrovågsugn.
Kopparkärl
Kopparkärl som inte är belagd med tenn eller rostfritt stål kan utlösa koppar vid höga eller låga pH-värden. Flytande livsmedel ökar också kopparhalten som kan läcka ut i livsmedlet.
Återanvända plastförpackningar
De allra flesta plastförpackningar som redan har kommit i kontakt med livsmedel när de köps, exempelvis glassförpackningar eller sylthinkar, är inte avsedda för återanvändning och sannolikt inte kontrollerade för detta i enlighet plastförordningen (EU) nr 10/2011. Det kan därför finnas risk för att ämnen överförs i halter som överstiger gränsvärden om förpackningen återanvänds. I synnerhet om maten är t.ex. surare eller fetare än den produkt som plastburken ursprungligen var avsedd för. Plastburken kanske inte heller är avsedd för långtids- eller frysförvaring. Det är därför inte lämpligt att återanvända sådana engångsförpackningar.
Konservburkar
I de allra flesta fall är burken på insidan belagd med en lack. Det kan dock fortfarande finnas burkar som är olackerade. Tenn kan då läcka ut från tennskiktet som finns på insidan av burken, speciellt om innehållet är lite surt (lågt pH). Tennläckaget påbörjas då burken öppnas bland annat på grund av syretillförsel. Man bör därför inte använda öppnade konservburkar att förvara mat i.
Aluminiumfolie och aluminiumkärl
Att använda köksredskap av aluminium i matlagningen är inte hälsofarligt. Man bör dock inte förvara sura livsmedel någon längre tid i aluminiumkärl eller i aluminiumfolie. Folie bör inte heller vara i direktkontakt med sura livsmedel i ugnen. Detta på grund av att aluminium kan lösas ut i livsmedlet.
Räknas rengöringsmedel som material i kontakt med livsmedel och kan Livsmedelsverket godkänna rengöringsmedel?
Rengöringsmedel kommer inte i direktkontakt med livsmedel och omfattas inte av lagstiftningen för material i kontakt med livsmedel. Reglerna för dessa produkter är generella och finns i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Där står att inga ämnen som skulle kunna göra livsmedlet otjänligt får användas.
