Dricksvattenproduktion
Det är många aktörer som är inblandade i kedjan från vattentäkt till dricksvattenkran. Den storskaliga dricksvattenförsörjningen är komplex och måste fungera tjugofyra timmar om dygnet, året runt.
Dricksvattenförsörjningen i Sverige
De omkring 2000 kommunala vattenverken står för cirka 85 procent av den totala dricksvattenförsörjningen i Sverige. De kommunala vattenverken varierar mycket i storlek, från mycket små vattenverk som försörjer ett par familjer, till de mycket stora i exempelvis Stockholm, Göteborg och Skåne som försörjer flera hundra tusen personer med dricksvatten.
Det finns också närmare 3 000 övriga, privata vattenverk som försörjer bland annat samfälligheter, livsmedelsföretag, offentliga och kommersiella anläggningar med dricksvatten. Dessa anläggningar är ofta relativt små.
Omkring 1,4 miljoner har permanent dricksvattenförsörjning från en egen brunn och ungefär lika många har egen brunn vid sitt fritidsboende.
För att alla ska få säkert dricksvatten behöver myndigheter, företag och producenter samverka. Dessutom krävs tillgång till el, IT, personal med rätt kompetens samt en fungerande handel av exempelvis kemikalier och tjänster av privata företag. En stor utmaning för att även i framtiden ha ett bra dricksvatten är klimatförändringarna.
Planering av kommunens vattenresurser
Kommunerna har, med stöd av länsstyrelsen, ansvar för den övergripande planeringen för hur mark- och vattenresurserna ska användas. Plan- och bygglagen (PBL) ger ramarna för detta. I kommunens översiktsplan visas hur framtida bebyggelse, lokalisering av verksamheter och utveckling av trafikstråk är planerade. Utnyttjandet av marken för bebyggelse måste där vägas mot tillgång till och skydd av vattenresurserna.
Vattentäkten
Det vatten som ska bli dricksvatten kallas för råvatten och kan komma från sjöar och vattendrag, det vill säga ytvatten, eller från grundvatten som finns nere i marken eller i sprickzoner i berget. Hälften av Sveriges dricksvatten tas från ytvattentäkter och hälften från grundvattentäkter i marken.
Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för föreskrifter, allmänna råd och vägledningar för förvaltningen av sjöar och vattendrag, och de fem vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret att EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige.
Sveriges geologiska undersökning, SGU, är den myndighet som ansvarar för frågor som rör berg, jord och grundvatten. SGU har föreskrifter och vägledning för förvaltningen av grundvatten, och ett särskilt ansvar för det nationella miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet.
Regler som rör skydd av vattentäkter finns i miljöbalken.
Från vattenverk till vattenkran
Det är dricksvattenproducenten som är ansvarig för att dricksvattnet i kranen har god kvalitet och är säkert att dricka. De måste uppfylla kraven i Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten. Dricksvattenföreskrifterna reglerar produktionen och hanteringen av dricksvatten från att råvattnet pumpas in i vattenverket tills det att dricksvattnet når kranen. I föreskrifterna finns bland annat krav på beredningen av dricksvatten och kvalitetskrav i form av gränsvärden för det dricksvatten som lämnar vattenverket (utgående dricksvatten) och som senare tappas ur kranen hos konsumenterna (dricksvatten hos användaren).
Varje kommun eller dricksvattenproducent har information om den egna
dricksvattenproduktionen och dricksvattenkvaliteten. Svenskt Vatten är
branschorganisation för de kommunala dricksvattenproducenterna.
Boverket är en förvaltningsmyndighet för frågor om bland annat hushållning av mark- och vattenområden, för fysisk planering, byggande och för boendefrågor. Boverkets byggregler, innehåller föreskrifter och allmänna råd om de krav som ställs på fastighetsinstallationerna för dricksvatten i byggnader.
Offentlig kontroll av dricksvatten
Offentlig kontroll innebär att en myndighet kontrollerar att den som bedriver en verksamhet uppfyller kraven i dricksvattenföreskrifterna. Det är i första hand de kommunala myndigheterna som kontrollerar dricksvattenanläggningarna. Det gäller både de stora kommunala vattenverken och de, ofta ganska små, offentliga eller kommersiella dricksvattenanläggningar som försörjer exempelvis konferensanläggningar, vårdboenden och livsmedelsföretag med dricksvatten.
Livsmedelsverket är ansvarig för den offentliga kontrollen av dricksvatten på vissa av de livsmedelsanläggningar som har egen dricksvattenförsörjning och där Livsmedelsverket ansvarar för den offentliga kontrollen av livsmedelproduktionen.
