Livsmedel
Syftet med kontrollen är att övervaka, kontrollera och verifiera att livsmedelsföretag och/eller kontaktmaterialföretag följer bestämmelserna i lagstiftningen och att livsmedel som släpps ut på marknaden uppfyller de regler som finns. Aktörerna i livsmedelskedjan ansvarar för att tillverka säker mat och att informationen om den är korrekt så att konsumenter inte blir sjuka eller vilseledda.
Se här för definition/begreppsbeskrivning av livsmedel, kontaktmaterial och primärprodukter, Definitioner och begrepp, NKP-webben.
Myndigheternas ansvarsområden
Ansvaret för livsmedelskontrollen i Sverige delas mellan olika myndigheter. Ansvarsfördelningen framgår av 23 och 25 §§ i livsmedelsförordningen (2006:813). Samma myndighet som registrerar eller prövar godkännande av ett livsmedelsföretags- anläggning ansvarar för den offentliga kontrollen.
Livsmedelsförordning (2006:813) - Regeringskansliet
Livsmedelsverkets ansvarsområden
Livsmedelsverket ska leda, samordna och följa upp livsmedelskontrollen, vilket även inkluderar kontrollen av kontaktmaterial. Det innebär bland annat att ge stöd och vägledning till samtliga myndigheter inom livsmedelskontrollen.
Livsmedelsverket utför offentlig kontroll av anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 853/2004:
- slakterier
- vilthanteringsanläggningar och styckningsanläggningar,
- vissa anläggningar för produktion av malet kött och köttberedningar
- kyl- och fryshus utom sådana som lagrar och omgrupperar köttvaror för distribution enbart inom detaljhandeln
- mjölk- och mjölkproduktanläggningar
- fisk- och fiskgrossistanläggningar
- äggpackerier och äggproduktanläggningar.
Livsmedelsverket får, i samråd med en kommun, besluta att den offentliga kontrollen av en viss anläggning som Livsmedelsverket annars har ska flyttas från verket till en kommun. Kontrollansvar har lämnats över till Stockholms stad och Göteborgs stad.
Livsmedelsverket utför även offentlig kontroll av vissa anläggningar som ska registreras enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 852/2004:
- livsmedelsanläggningar i järnvägsvagnar, luftfartyg och fabriksfartyg samt kyltanksbåtar för fisk
- tillverkningsanläggningar för spritdrycker, vin m.m.
- detaljhandelsbolag som avses i alkohollagen
- anläggningar för behandling av livsmedel med joniserande strålning
- skeppshandelslager, tullager, frilager och anläggningar inom frizon i vilka förvaras livsmedel som från veterinär synpunkt inte är godkända för fri omsättning.
Kontroll vid livsmedelsanläggningar, som utöver livsmedelsverksamhet även tillverkar, förädlar eller distribuerar kontaktmaterial, utförs av de kontrollmyndigheter som idag ansvarar för den ordinarie livsmedelskontrollen vid anläggningarna. Det innebär att Livsmedelsverket kan ha ett ansvar för att utöva kontroll av kontaktmaterial hos berörda aktörer.
Livsmedelsverket ska utföra provtagning och kontroll av salmonella, restsubstanser, bekämpningsmedelsrester, dioxiner och PCB i livsmedel inom ramen för nationella eller unionsrättsliga kontrollprogram.
Försvarsinspektörens för hälsa och miljö ansvarsområden
Offentlig kontroll av alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk.
Kontroll av alla kontaktmaterialverksamheter som inte behöver registreras och som tillverkar, förädlar eller distribuerar material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk.
Tullverkets ansvarsområden
Offentlig kontroll av import av livsmedel.
Länsstyrelsernas ansvarsområde
Offentlig kontroll av primärproducenter inklusive jägare.
Kontroll vid livsmedelsanläggningar, som utöver livsmedelsverksamhet även tillverkar, förädlar eller distribuerar kontaktmaterial, utförs av de kontrollmyndigheter som idag ansvarar för den ordinarie livsmedelskontrollen vid anläggningarna. Det innebär att Länsstyrelserna kan ha ett ansvar för att utöva kontroll av kontaktmaterial hos berörda aktörer.
Kommunala kontrollmyndigheters ansvarsområde
Kommunala kontrollmyndigheter utför offentlig kontroll på huvuddelen av Sveriges livsmedelsanläggningar, inklusive kontaktmaterialverksamheter, som:
- anläggningar för dricksvattenförsörjning
- anläggningar för tillverkning av snus, snusliknande produkter och tuggtobak
- livsmedelsanläggningar som ska registreras enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 852/2004, inklusive storhushåll och anläggningar för tillverkning av tillsatser, aromer och processhjälpmedel.
- verksamheter som hanterar ekologiska livsmedel, men som är undantagna från kravet att vara anslutna till ett kontrollorgan
- verksamheter som importerar livsmedel som inte behöver passera en gränskontrollstation
- detaljhandelsbolag och importörer
- verksamheter som bedriver tillverkning, förädling och distribution av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Privata kontrollorgans ansvarsområde
Certifiering och kontroll av ekologisk produktion och ekologiska livsmedel.
Planering av kontrollen
Kontrollen av livsmedel och av livsmedelsföretag omfattar hela livsmedelskedjan, från primärproduktion och förädling av livsmedel, till lagring, distribution och försäljning. Från grossister och butiker till servering av mat och dryck på kaféer restauranger och storhushåll. Kontroll av garanterat traditionella specialiteter, livsmedel med skyddade ursprungsbeteckningar eller skyddade geografiska beteckningar, material i kontakt med livsmedel, genetiskt modifierade organismer (GMO) och bestrålning av livsmedel ingår också. Hur kontrollerna ska planeras och genomföras styrs både av EU-lagstiftningen och av nationell lagstiftning. Myndigheterna ska årligen fastställa en plan för kontrollverksamheten. Detta enligt 3 e § LIVSFS 2005:21. Planen ska omfatta minst tre år, men kan brytas ner årsvis för att ge överblick över vad som ska göras och följas upp under verksamhetsåret. Planen ska utgå från lagstiftningen, från de gemensamma nationella målen och från mål som myndigheterna själva har satt upp.
Dokumenterade tillvägagångssätt bidrar till enhetlig kontroll
Livsmedelsverket tar fram föreskrifter, generell och specifik vägledning och annat stödjande material som reglerar och ger stöd till hur offentlig kontroll ska utföras och vilka förberedelser som behöver göras. Det finns även vägledningar från EU-kommissionen. Materialet finns på Livsmedelsverket webbplats och i Kontrollwiki, som nås via webbplatsen. Enskilda myndigheter kompletterar detta med egna instruktioner och checklistor. Lokala och regionala kontrollmyndigheter kan också ta fram gemensamt material.
Registrering och godkännande
Livsmedelsföretagare ska låta godkänna eller registrera sina anläggningar och myndigheterna är skyldiga att ha aktuella register över alla registrerade och godkända anläggningar. Ett livsmedelsföretag är en verksamhet som har en viss kontinuitet och viss grad av organisation, till exempel en iordningsställd plats där verksamheten bedrivs. Även mängden livsmedel som hanteras har betydelse. Verksamheter som bedriver e-handel ska vara registrerade enligt samma principer.
Bestämmelser om vad en ansökan om godkännande respektive en anmälan om registrering ska innehålla finns i Livsmedelsverkets föreskrifter (2022:8) om registrering och godkännande. Tidsfrister för handläggning av godkännanden finns i 10 § LIVSFS 2022:8.
Tillverkare, förädlare och importörer av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska anmäla sin verksamhet till sin kontrollmyndighet för registrering. Skyldigheter att anmäla sin verksamhet för registrering och undantag finns i LIVFS 2023:5.
LIVSFS 2023:5 - om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel
Riskklassning och riskbaserad kontroll
Alla livsmedelsanläggningar och kontaktmaterialverksamheter riskklassas i samband med registreringen eller godkännandet. Det finns två modeller för klassning, en för livsmedelsföretag som bedriver primärproduktion och en för livsmedelsföretag i leden efter primärproduktionen.
Utföra kontroll - Kontrollwiki, Livsmedelsverkets webbplats för fördjupning
Primärproduktion
Klassningsmodellen för företag i primärproduktionen omfattar både livsmedelsföretag och foderföretag och består av en prioritetsmodul och en erfarenhetsmodul. Prioritetsmodulen tar hänsyn till risker som har betydelse för livsmedels- och fodersäkerheten och vilka möjligheter primärproducenterna har att påverka och minska riskerna. Erfarenhetsmodulen tar hänsyn till om företagen är anslutna till ett certifierat system eller annat kvalitetssäkringssystem som Livsmedelsverket och Jordbruksverket bedömt underlättar för företagen att uppfylla bestämmelserna i livsmedelslagstiftningen och ibland även i foderlagstiftningen. Företag som är anslutna till ett väl fungerande system får lägre kontrollprioritet jämfört med andra företag i samma bransch. Hänsyn tas också till riskmodifierande faktorer som kan höja eller sänka kontrollprioriteten jämfört med andra företag i branschen.
Leden efter primärproduktion
Riskklassmodellen för alla livsmedelsföretag i leden efter primärproduktionen, inklusive dricksvattenanläggningar och verksamheter för kontaktmaterial, omfattar de aktiviteter som sker vid verksamheten. Verksamheternas riskklassning påverkas av deras huvudsakliga inriktning, aktiviteter som utförs, och verksamhetens omfattning. Hänsyn tas också till om några specifika produktgrupper hanteras, som kräver extra kontroll.
Slutresultatet av modellen är en kontrollfrekvens, alltså ett antal kontroller per år. Kontrollbesöken används för att kontrollera att alla relevanta bestämmelser är uppfyllda. Fokus läggs på det som innebär störst risk. Avgiften för kontrollen debiteras i efterhand och baseras på hur lång tid varje kontroll tar.
Reduktion av kontrollfrekvens för god efterlevnad och tredjepartscertifiering samt justering av kontrollfrekvens är möjlig. Det finns riktvärden för hur många timmar en kontroll i genomsnitt beräknas ta.
Riskklassning styrs av Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om kontrollfrekvens för riskbaserad offentlig kontroll.
LIVSFS 2023:2 (livsmedelsverket.se)- Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om kontrollfrekvens för riskbaserad offentlig kontroll
Slakt och vilthantering
I Livsmedelsverkets modell för fastställande av kontrollfrekvens för regelbunden riskbaserad kontroll ingår inte aktiviteterna slakt och vilthantering. En separat modell har därför tagits fram för aktiviteterna slakt och vilthantering vid anläggningar som är godkända enligt förordning (EG) nr 853/2004.
Denna modell bygger i de flesta avseenden på samma grundstruktur och riskklassningsflöde som Livsmedelsverkets modell för fastställande av kontrollfrekvens för regelbunden riskbaserad kontroll. En skillnad är att denna modell inte hanterar produktgrupper. En annan sak som skiljer modellerna åt är att slakt- och vilthanteringsmodellen inte regleras genom föreskrifter utan endast genom vägledning.
Utifrån uppgifterna om inriktning och aktiviteter samt verksamhetens omfattning beräknas verksamhetens kontrollbehov och en kontrollfrekvens per fem år tas fram. Modellen tar också fram en kontrollfrekvens för kontroll av animaliska biprodukter och djurskydd.
Reduktion av kontrollfrekvens för god efterlevnad och tredjepartscertifiering samt justering av kontrollfrekvens är möjlig för livsmedelskontrollen. För kontroll av animaliska biprodukter och djurskydd är endast justering av kontrollfrekvensen möjlig.
Det finns riktvärden för hur många timmar en kontroll i genomsnitt beräknas ta. Dessa riktvärden är anpassade efter anläggningens omfattning.
Genomförande, kontrollmetoder och kontrollfrekvens
Kontrollerna kan genomföras på olika sätt beroende på syftet med kontrollen, vilken sorts verksamhet som kontrolleras och om det handlar om kontroll av livsmedelsföretag eller kontroll av livsmedel. Grundprincipen är att kontrollerna ska vara oanmälda, men kontrollerna får föranmälas om det behövs för kontrollens genomförande.
Vilken kontrollmetod som används vid kontrollbesöket beror också på syftet, till exempel om kontrollen omfattar hela verksamheten eller bara vissa delar, om kontroll ska göras mot flera relevanta lagstiftningar eller delar av en lagstiftning, om det handlar om ett planerat kontrollbesök eller offentlig kontroll som utförs på grund av misstanke om fusk med mera. Olika kontrollmetoder och tekniker kompletterar ofta varandra. Olika kontrollmetoder används också beroende på om det är en anläggning som kontrolleras eller om det handlar om produktkontroll. Provtagning och analys används bland annat för att verifiera företagens egen provtagning och kontrollera att gränsvärden inte överskrids, eller för att kontrollera att innehållet överensstämmer med märkningen.
Kontrollfrekvensen för livsmedelsanläggningar i primärproduktionen är låg. Det beror bland annat på att många företag är certifierade eller anslutna till etablerade kvalitetssäkringssystem som hjälper företagen att följa lagstiftningen. Sedan den 1 januari 2020 finns en gemensam modell för nationell planering och samordning av kontrollen av livsmedels- och foderanläggningar i primärproduktionen. Det finns en fyraårig planering som innebär att företag inom alla branscher kontrolleras inom en fyraårsperiod och en ettårig mer detaljerad plan. Varje länsstyrelse väljer ut de enskilda kontrollobjekten. Eftersom varje enskilt företag kontrolleras sällan bör myndigheten kontrollera alla lagstiftningskrav när kontrollen utförs.
Hur ofta enskilda företag i leden efter primärproduktionen ska kontrolleras beslutas av den behöriga kontrollmyndigheten. Riskklassningen styr inte kontrollfrekvens eller kontrollmetod utan bara kontrolltid. Hur myndigheten planerar att använda kontrolltiden avgör hur ofta offentlig kontroll görs och valet av kontrollmetod. Att livsmedelsföretag och livsmedel lever upp till kraven i relevant lagstiftning ska ha kontrollerats inom en femårsperiod. Indelning av lagstiftningen i olika lagstiftningsområden säkerställer att planeringen av kontrollen omfattar kontroll utifrån all relevant lagstiftning.
Hantering av resultat och avvikelser
När kontrollen har genomförts får verksamhetsutövaren i regel en kontrollrapport och resultaten dokumenteras hos kontrollmyndigheten. Myndigheten bedömer samtidigt om företagets riskklassning behöver justeras.
Bedömningen av hur allvarlig en avvikelse är görs utifrån avvikelsens betydelse för konsumenternas hälsa och om konsumenterna blir vilseledda. Bedömningen påverkar om myndighetsåtgärder eller rättsliga åtgärder behöver vidtas och när uppföljning kommer att ske. När avvikelse har konstaterats ska myndigheten vanligtvis fatta beslut om åtgärd. Om överträdelserna är straffbelagda ska en åtalsanmälan göras.
Avvikelser som upptäcks vid en kontroll kan följas upp vid en senare planerad kontroll eller vid en kontroll som ursprungligen inte var planerad.
Uppföljning, utvärdering och ständiga förbättringar
Varje myndighet ansvarar för att ha ett eget system och rutiner för uppföljning. Det omfattar både uppföljning av att planerad offentlig kontroll har utförts, att de har skett enligt dokumenterade rutiner och att den offentliga kontrollen är riskbaserad, rättssäker och verkningsfull, det vill säga ger avsedd effekt. Information och praktiska tips för verifiering av kontrollens effekt finns på Kontrollwiki. Myndigheterna kan exempelvis göra uttag från den centrala databasen för myndighetsrapportering. Uppgifterna kan användas för egna analyser och utvärderingar. Uttagsfunktionen nås via Livstecknet, Livsmedelsverkets webbplats för kontrollmyndigheter som kräver särskild inloggning.
Varje år rapporterar kontrollmyndigheterna uppgifter om vilka offentliga kontroller som utförts och kontrollresultat till Livsmedelsverket. Vad som ska rapporteras framgår av Livsmedelsverkets anvisningar om rapportering av livsmedelskontrollen. Anvisningarna finns på Livstecknet. Skyldigheten att rapportera framgår av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2009:13) om rapporteringsskyldigheter för kontrollmyndigheter.
Livsmedelsverket analyserar och utvärderar livsmedelskontrollen utifrån myndigheternas rapportering av kontrollen, resultatet av revisioner av kontrollmyndigheterna, samt graden av måluppfyllelse av de operativa kontrollmålen. Analysen är ett verktyg för utveckling av livsmedelskontrollen både på lokal och på nationell nivå vilket ger grunden till att kunna bedöma om Sveriges livsmedelskontroll är verkningsfull, enligt artikel 5.1 i förordning (EU) 2017/625. Vid behov kan Livsmedelsverket förelägga en kommunal kontrollmyndighet att vidta åtgärder för att förbättra sin livsmedelskontroll. Resultaten och förslag till förbättringsåtgärder redovisas dels i nationella rapporter och dels i Rapport om Sveriges livsmedelskontroll i livsmedelskedjan. Rapporter om livsmedelskontrollen publiceras på Livsmedelsverkets webbplats. Resultat av utförda kontroller av dricksvattnets kvalitet rapporteras till EU enligt förordning (EU) 2020/2184 om kvaliteten på dricksvatten.
Kontrollen inom särskilda områden
Vissa områden omnämns särskilt i förordning (EU) 2017/625 eller omfattas av nationell lagstiftning. Det handlar till exempel om kontrollen av garanterade traditionella specialiteter, kontroller i samband med slakt, kontroll av salmonellagarantier och kontrollen av bekämpningsmedel och restsubstanser i livsmedel. Hur dessa kontroller går till skiljer sig åt från den generella beskrivningen och beskrivs därför separat.