Kontrollen i livsmedelskedjan
Kontrollen i livsmedelskedjan stäcker sig från jord till bord. Kontrollen ska vara riskbaserad, ändamålsenlig och verkningsfull.
Livsmedelskedjan sträcker sig från jord till bord, från odling av frukt och grönsaker, uppfödning av djur, jakt och fiske, till slakterier, produktion av dricksvatten och industriell produktion av livsmedel och foder samt tillagning, servering och försäljning av livsmedel. Lagring och transport av varor, samt material och produkter i kontakt med livsmedel, omfattas också. Djurskydd och djurhälsa samt övervakning av djursjukdomar och växtskadegörare är viktiga delar av kedjan. Import av livsmedel, växter och djur och export av varor är också aktiviteter i livsmedelskedjan.
Offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet utförs i alla stadier i produktions-, bearbetnings-, distributions- och användningsled och alla områden som beskrivs i förordning (EU) 2017/625 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet.
Styrning av den riskbaserade offentliga kontrollen
Målet med lagstiftningen inom livsmedelskedjan är att det produceras säkert foder, säkra livsmedel och säkert dricksvatten. Syftet med den offentliga kontrollen är att verifiera att verksamhetsutövarna följer lagstiftningen. Kontrollen utförs också för att säkerställa god sed inom handeln och skydda konsumenternas intressen. Märkningen eller informationen om livsmedlen eller fodren får inte vara vilseledande. En väl fungerade kontroll hjälper också verksamhetsutövarna att göra rätt och stärker deras konkurrenskraft.
Lagstiftning, nationella mål och prioriteringar styr den offentliga kontrollen. Kontrollen ska vara ändamålsenlig, likvärdig och rättssäker. Den ska också vara riskbaserad, genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt för att den ska vara verkningsfull. Det framgår av förordning (EU) 2017/625. I vissa fall krävs dock att offentlig kontroll och offentlig verksamhet utförs oavsett risknivå. Till exempel när det behövs ett officiellt intyg för att djur eller varor ska få släppas ut på marknaden eller förflyttas. Då är det behovet av intyg och attestering som bestämmer den offentliga kontrollens frekvens.
Hur kontrollerna ska genomföras styrs av EU-lagstiftningen, i vissa fall kompletterat av nationell lagstiftning. Nationella mål och prioriteringar och mål som kontrollmyndigheter själva har satt upp påverkar också kontrollens innehåll.
Kontrollen omfattar alla slags verksamheter och kan innefatta:
- inspektion av utrustning, transportmedel, lokaler och omgivningar som verksamhetsutövarna ansvarar för.
- granskning av dokumentation som hör ihop med verksamheten.
- kontroll av ämnen, material och andra föremål som kan inverka på djurs hälsa eller varors egenskaper.
- kontroll av varor, till exempel livsmedel och foder, samt av levande djur och växter.
- kontroll av tillverkning, import och användning av växtskyddsmedel.
- kontroll av verksamheter som hänger samman med något led av tillverkning, förädling och distribution av material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel.
Lagstiftningen är indelad i olika områden
EU-lagstiftningen är indelad i olika områden, till exempel livsmedel, foder, djurhälsa och djurskydd. Inom varje område finns specifika bestämmelser som verksamhetsutövarna ska följa och myndigheterna kontrollera.
Lagstiftningen om importerade varor och djur, ekologisk produktion och ekologiska livsmedel, användning av läkemedel till djuren och kontroll av läkemedelsrester i livsmedel är horisontell. Det innebär att den berör flera områden, till exempel livsmedel, foder och smittskydd och flera olika myndigheter, vilket ställer högre krav på samordning och samarbete. Dessa områden beskrivs därför separat i kontrollplanen.
Planen innehåller inga detaljer om antal kontroller inom varje område. Den planeringen görs hos respektive kontrollmyndighet. Hur många kontroller som genomförts, kontrollresultat, med mera beskrivs i Rapporten om Sveriges kontroll i Livsmedelskedjan.
