Kvicksilver
Kvicksilver finns naturligt i miljön, men mängderna i mark, vatten och havsbotten har ökat på grund av vårt sätt att leva. Det gör att ohälsosamma mängder kvicksilver samlas i de fiskar som lever där. De högsta halterna finns i stora rovfiskar.
Hur mycket får vi i oss?
Hur mycket kvicksilver man får i sig beror främst på hur mycket fisk man äter.
Är kvicksilver farligt?
För stora mängder kan skada hjärnan. Den känsligaste perioden är när barnet ännu är foster då hjärnan och nervsystemet utvecklas. Kvicksilver kan föras över till barnet genom mammans moderkaka och bröstmjölk.
Råd
Följ Livsmedelsverkets rekommendationer för fisk:
- Kvinnor som är gravida, ammar eller planerar att skaffa barn, bör inte äta fisk som kan innehålla kvicksilver oftare än 2-3 gånger per år. Det gäller abborre, gädda, gös och lake, liksom stora rovfiskar som färsk tonfisk, svärdfisk, stor hälleflundra, haj och rocka. Tonfisk på burk tillhör en annan art än den tonfisk som säljs färsk och innehåller inte höga halter kvicksilver.
- Andra bör inte äta dessa arter oftare än en gång per vecka.
- Fisk från öppna havet, som Atlanten, Nordsjön, Stilla Havet och Norra Ishavet, innehåller oftast låga halter av kvicksilver. Undantaget är de fiskar som kan bli mycket stora, exempelvis stor hälleflundra.
Fördjupning
Så utsätts vi för kvicksilver
I mark, vatten och sediment omvandlas oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver (MeHg). Hur mycket fisk man äter är den största källan till metylkvicksilver. Halten varierar beroende på fiskart och fiskens ålder. Större rovfiskar innehåller ofta mer metylkvicksilver än mindre rovfiskar och växtätande fiskar. Abborre, gädda, gös och lake kan innehålla höga halter metylkvicksilver, men halten varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Länsstyrelsen och kommunen har uppgifter om kvicksilverhalten i olika sjöar.
Gränsvärden
Det finns gemensamma gränsvärden inom EU för högsta tillåtna kvicksilverhalter i vissa livsmedel som säljs, bland annat fisk. Gränsvärdet för kvicksilver i dricksvatten är 1 mikrogram per liter.
Riskvärdering
Om man utsätts för stora mängder metylkvicksilver kan det centrala nervsystemet skadas. Under fosterperioden när det centrala nervsystemet utvecklas är känsligheten som störst. Kvicksilver kan föras över till barnet genom mammans moderkaka och bröstmjölk. I en studie på barn på Färöarna fann man ett samband mellan barns utveckling och den mängd metylkvicksilver som de utsatts för under fosterperioden. Inom delar av en studie på Seychellerna fann man även ett sådant samband, men inte totalt sett i hela studien.
Den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har tagit fram tolerabelt veckointag på 1,3 mikrogram per kilo kroppsvikt. Enligt Livsmedelverkets riskvärdering från 2007 uppskattas kvinnor i barnafödande ålder, som äter mycket fisk, att kunna få i sig 0.3-0.8 mikrogram per kilo kroppsvikt och vecka. Motsvarande uppskattning för barn var 0.4-0-6 mikrogram per kilo kroppsvikt och vecka. Livsmedelsverkets matkorgsundersökning från 2022 visar ett per capita-intag av metylkvicksilver på ca 0,09 mikrogram per kilo kroppsvikt och vecka. Dessa värden ligger under det tolerabla intaget.
Referenser
EFSA, 2012. Scientific Opinion on the risk for public health related to the presence of mercury and methylmercury in food. EFSA Journal, 10(12):2985.
Livsmedelsverket, 2024. Swedish market basket survey 2022 - per capita-based analysis of nutrients and toxic compounds in market baskets and assessment of benefit or risk. Livsmedelsverkets rapport nr 8.
Livsmedelsverket, 2007. Riskvärdering av metylkvicksilver i fisk. SLV Rapport 10.
